Noémie Merlant spelar även huvudrollen som Jeanne, som är på väg från Frankrike till Rumänien för en möhippa med sina vita tjejkompisar. Efter en rökpaus blir gängets bil stulen under mystiska omständigheter.

Jeanne och hennes väninnor får hjälp med husrum av en romsk familj. Redan vid första mötet märks det att hon har stämning med den äldste sonen Nino (spelad av Gimi-Nicolae Covaci som skrivit filmen tillsammans med Merlant).

Det blir förstås komplicerat. Nino och hans familj har överlevt som hemlösa sopletare innan de började bygga sitt hus. Jeanne är skådespelare och från en annan värld. Hennes giftermål ska göra henne till en ännu mer ingjuten del av den småborgerliga medelklassen.

Men hjärtat vill vad det vill. Även när Jeanne får reda på att Nino är yngre än han först sagt.

Merlants regidebut är inledningsvis på väg att trilla över i klichéer. Kulturkrocken mellan de franska tjejerna och den romska familjen riskerar att bli en sådan typisk "ögonöppnare" om "de fattigas godhet" som kan kittla kräkreflexerna.

Som tur är styr berättelsen snabbt undan från de värsta fallgroparna och lägger istället fokus på den trevande spänningen mellan Jeanne och Nino, vars magnetiska kemi är välregisserad och framstår som äkta. Kanske hade de kunnat mötas, men när Ninos familj blir hotade av en lokal gangster framstår alla utsikter som dystra.

Trots en uppenbart låg budget lyckas Merlant få filmens begränsade skådeplatser att kännas levande.

En dag på stranden sticker ut som en lekfull erotisk fantasi, då Nino uppvaktas av Jeanne och alla hennes vänner samtidigt som de äter falliska glassar. En nästan komiskt symbolisk scen. Kort efteråt erkänner Nino för Jeanne att han är oskuld.

Det saknas en del gestaltning, inte minst av Jeanne, och av varför hon vill bort från sin första relation.

Omöjlig kärlek brinner alltid starkast och så även i "Min älskade". Det är en finstämd, om än något snöplig, debut.