Det är den nionde (!) filmen i det som vi kan kalla ”Saw”-universumet. Som så ofta är fallet när en framgångsrik skräckfilm blir franchise (”Halloween”, ”Fredagen den 13”, ”Terror på Elm Street”) blir filmerna bara sämre och sämre. Den första ”Saw” levde på en rätt fiffig idé och på sparsmakad lågbudgetinramning, sen har det gått utför. Därför kommer ”Spiral” som lite grand av en överraskning – detta med att kombinera sedvanligt sadistisk ”kan du ta dig ur den här fällan”-våld med polisfilmens element gör att det känns som en inte helt ointressant nytändning.

Chris Rock är NY-polis som avskys av sina kollegor eftersom han brutit mot den hemliga hederskoden och anmält en kollega som skjutit ner ett obeväpnat vittne. Mot sin vilja får han en ny partner (Max Minghella) och dessa två börjar utreda en serie av mord som verkar vara begångna av någon som kopierar Jigsaw-morden (mördaren i de tidigare filmerna, som är död). Videoinspelningar ger vid handen att mördaren är ute efter att på så brutala sätt som möjligt straffa korrumperade poliser.

Visst, man kan bli trött på filmer där intrigen förutsätter att mördaren har hur gott om tid och pengar som helst för att iscensätta sina fällor. Och sadismen i våldsscenerna är av det där slaget att även den som inte är överkänslig stundtals vänder bort blicken.

Darren Lynn Bousman har regisserat ett par av de tidigare filmerna i serien. ”Spiral” har fått honom att nytända. Uppenbarligen är filmen ett kärleksbarn från Chris Rock, som tog initiativet och som spelar huvudrollen. Han är outhärdlig när han skriker sig igenom ointressanta komedier, men all eloge till att han numera vill satsa på en något mer seriös karriär (även om det han gör i ”Spiral” inte går upp mot det han gjorde i senaste säsongen av ”Fargo”).

Slutet skriker ”fortsättning”. Jag klarar mig utan en sådan, men blir inte förvånad om den kommer.