Den som har läst Helene Turstens böcker om kriminalinspektören Irene Huss har säkert noterat att Irenes dotter Katarina Huss flimrar förbi. I Viaplays nya långfilmsserie "Huss" ligger fokus på just Katarina, en nyutexaminerad ambitiös Göteborgspolis som dras in i en härva av korruption och svek. Filmerna är löst baserade på Turstens böcker, men Irene Huss figurerar fortfarande i form av både mamma till och chef över Katarina.
Utmaning
När Karin Franz Körlof provfilmade för rollen som Katarina Huss var hon ganska säker på att hon inte skulle få rollen.
– Jag är inte så vältränad och krallig! Men det finns ju poliser av alla de slag och man tyckte väl att det fanns något som var rätt i min energi snarare än min kroppsbyggnad, säger hon.
Hon beskriver rollen som "jätterolig men en ganska stor utmaning". Krimgenren är en ny bana för henne och före inspelningsstarten fick hon gå en "polisskola light" för att göra detaljerna trovärdiga. Hur visiterar man egentligen en person? Hur håller man i ett tjänstevapen på riktigt? ("Med raka armar på ett sätt som gör att man inte ser lika cool ut som i en Hollywoodfilm.") Och hur jobbar man egentligen med en stuntperson?
Men även om arbetet med "Huss"-filmerna skiljer sig en del från Karin Franz Körlofs tidigare arbeten är hon långt ifrån främmande för att göra något liknande i framtiden.
– Det är roligt att variera sig! Jag vill inte fastna i ett fack, jag vill känna att jag är fri som skådespelare och att folk kan tycka att jag är lika trovärdig som prostituerad heroinist, Lydia Stille eller polis. I den mån jag får möjlighet att ha en bredd är jag väldigt glad, säger hon.
Problematiserar
Den våg av nya krimserier som har serverats tittarna de senaste åren tror Franz Körlof kan förklaras med att människor söker underhållning, ett sätt att koppla av och glömma sin vardag för en stund. Men också med att produktionerna inte räds för att gräva djupare i samhälleliga problem. "Huss" tar till exempel upp problematiken med gängkriminalitet.
– Det är en problematik som polisen måste hantera varje dag. Men det finns ju också en annan sida av det, att man kan försöka förstå de människor som är inblandade i den här typen av kriminalitet. Vi har försökt att inte bara visa polisens sida av problemet, utan vi försöker skildra vår samtid från flera håll, säger hon.
TT: Hur tror du att filmserien kommer att tas emot av tittarna?
– Det är kul om många ser den, och jag tror att reaktionerna kommer att bli blandade. Vi problematiserar ju lite grand och ger ingen enkel bild av polisen. Det finns säkert poliser som känner att det vi skildrar inte alls är sant, medan andra som har haft kontakt med polisen kanske känner att det är mitt i prick. Man kan ju aldrig tillfredsställa alla.
Fotnot: Den första filmen, "Aspiranterna", har premiär den 19 mars och följs av "Korrigeringen", "Gisslan", "Sveket" och "Kravallerna".