"Himmel över Libanon" följer den uttråkade Alice som på 1950-talet lämnar livet i en liten schweizisk alpby för att åka till Libanon och jobba som aupair. Där möter hon kärleken i form av en ambitiös astronom som drömmer om att skicka ut den första libanesen i rymden.
De gifter sig och bildar familj – men kriget kommer och tillvaron skakas om rejält.
Inspirerad av familjen
Denna berättelse, inspirerad av hennes egen mormors historia, skildrar Mazlo med en kombination av live-action, animation och, inte minst, stopmotion-teknik.
– Jag har alltid tyckt att det finns en burlesk och komisk aspekt i stopmotion. Det här ämnet passade den tekniken och det gjorde att jag också kom närmare skådespelarna, säger hon.
Var det inte ett komplicerat sätt att berätta historien?
– Nej, jag hade snarare blivit olycklig om jag bara hade kunnat använda mig av ett enda sätt att jobba. Det komplicerade var att övertyga eventuella producenter om att ge mig pengar, svarar Chloé Mazlo och konstaterar att filmer som blandar liveaction och stopmotion oftast inte blir kommersiella framgångar.
"Ryckt ut" hjärtat
Själv upptäckte hon tekniken för omkring tio år sedan, mitt under en period av privata kärleksproblem.
– Någon hade ryckt ut mitt hjärta, och jag ville berätta om detta i en film med metaforer. Tekniken passade till det.
Hon är också inspirerad av Wes Andersons filmer ("The Grand Budapest Hotel", "Royal Tenenbaums" med mera).
– Han är en estetisk inspiration, hans färger, hans sätt att kombinera saker. Men jag känner att jag står närmare Roy Andersson, säger Chloé Mazlo och hänvisar till ett reportage hon sett om den svenske regissörens arbetssätt.
– Jag blev väldigt rörd över hans yrkeskunnande och hans sätt på inspelningen.
"Älskar technicolor"
”Himmel över Libanon” är mycket stiliserad och sprakande färggrann.
– Jag älskar de gamla amerikanska technicolor-filmerna från 1950-talet. Och jag är fascinerad över vad man då kunde skapa i en liten studio, till exempel genom att använda bakgrundsprojektioner.
Chloé Mazlos föräldrar kommer från Libanon, men själv gjorde hon sitt första besök i Beirut 1990, när hon var sju år gammal. Sedan dess återvänder hon dit regelbundet.
– Det får mig att hålla kontakten med och förstå delar av min historia.
Hon arbetar nu med manuset till en ny film, men vill inte säga mer om den än att det blir en äventyrsfilm.
– Samma teknik? Ja, absolut.