Det kan verka som att François Ozon vinnlägger sig om att med varje ny film kasta sig över en helt ny genre. Mellankrigsdramer, erotisk thriller, komedier – eller som i fallet "Allt gick bra", en rak och osentimental film om hur en gammal man förbereder sin egen död.
Men själv ser han inte på sin karriär på det sättet.
– Det är inte ett medvetet val, men det är så att jag tycker om att se olika sorters filmer, säger han när TT möter honom på taket till Marriott hotel under filmfestivalen i Cannes.
– Storyn kommer först. Sen genren. Det är inte någon naturlag. Jag följer min instinkt.
Vill begå assisterat självmord
"Allt gick bra" skildrar hur en äldre man efter en stroke ber sin dotter att hjälpa honom att komma till Schweiz för ett assisterat självmord. Eutanasi är förbjudet i Frankrike, liksom även att hjälpa någon att ta sig till en självmordsklinik i Schweiz. Filmen bygger på Emmanuèle Bernheims bok om sin fars självmord. Hon var manusförfattare och skrev flera av Ozons filmer.
– Därför sade jag först nej när hon undrade jag ville göra filmen. Jag kände henne för väl. Men efter hennes död tog jag åter en titt på boken och bestämde mig för att göra filmen.
– Hennes far ville dö eftersom han älskade livet. Efter stroken kunde han inte längre leva det liv han ville. Då var det hans beslut att säga stopp. Att välja att dö var ett sätt att välja livet.
"Dö med värdighet"
Filmen tar inte ställning för eller emot dödshjälp, utan berättar en rak historia. Arbetet med den fick Ozon att fundera mycket över ämnet och hur dödshjälpen är utformad i Schweiz.
– Där har man möjligheten att dö med värdighet, det är mycket välorganiserat, säger han.
Ämnet till trots är det en ibland rolig film.
– Det är viktigt att vara på livets sida. Jag vill inte göra morbida filmer, som Haneke gör, konstaterar François Ozon.
Emmanuèle spelas i filmen av Sophie Marceau. För henne väckte inspelningen starka reaktioner.
– Det gör ju allt som handlar om döden. Det kom en tsunami av känslor. Vi talade mycket om eutanasi, berättar hon.