"En visionär." "Någon med legitimitet i kulturvärlden." "En som är lite av en höjdare." "Någon med lång erfarenhet av branschen." En ledartyp som har kunskap om paradigmskiftet som vi befinner oss i just nu." "Någon som verkligen är sugen." "En med stark personlighet." "Någon med passion för film." "Kanske någon från Danmark?"
Vilken profil Anna Serners efterträdare ska ha utkristalliseras till viss del efter TT:s rundringning till folk i branschen: En namnkunnig person med rätt erfarenheter. Men att presentera en person är svårare.
Den nätbaserade filmtidskriften Point of View gjorde tidigare i somras en omfattande enkät med rubriken "Filmprofiler väljer nya vd". Återkommande önskepersoner var bland andra Anna Croneman, i dag programchef för film och drama på SVT, och Lisa Langseth, internationellt uppmärksammad och prisad filmregissör.
Fredrik Sahlin, filmkritiker på SVT, nämner även han Croneman och Langseth när TT ringer – men överraskar också med ett tredje namn.
– Varför inte Björn Runge (filmregissör, red:s anm.)? Det vore otippat, han skulle nog möblera om ordentligt där i Filmhuset, säger han.
Kompetens före namn
Helena Lindblad, filmkritiker på Dagens Nyheter, har också hon storfavoriten Anna Croneman på sin lista, men där finns också Charlotta Denward, Pia Lundberg och Tomas Eskilsson.
– Kompetensen är viktigare än namnet. Det behövs någon med passion för filmens specifika uttrycksmedel, produktionsvillkor, finansieringsformer och publik. Den kompetensen är även ett effektivt vapen för att värna filmens ställning hos politikerna, säger hon.
Pia Lundberg är kulturråd i London, med ett förflutet på SFI. Även Charlotta Denward har jobbat på SFI, men är nu långfilmsansvarig på SVT Drama. Tomas Eskilsson var i 25 år vd för filmfonden Film i Väst, men lämnade posten för att i stället axla rollen som strategichef.
Stora utmaningar
Svensk film står inför många och stora utmaningar – frågan är vilken typ av person som behövs vid rodret inför prövningarna som vänta? Eva Hamilton, ordförande för Film och tv-producenternas styrelse, vill se någon som har erfarenhet av det paradigmskifte som sker just nu, då strömningstjänsterna målar om kartan för film- och tv-landskapet.
– Allt det gamla håller på att lösas upp. Vad är i dag en biofilm kontra en film eller serie på en strömningstjänst? SFI bör ha ansvar för all svensk rörlig bild – oavsett förpackning eller rubrik. Den som tar över måste inse att SFI har en totalt annan roll nu, säger hon.
Eva Hamilton menar att efterträdaren genast måste se över produktionsstöden – och verka för att SFI kan fjärma sig från politiskt inflytande. I dag tillsätts SFI:s styrelse av regeringen och Kulturdepartementet kan ge direktiv om vad som ska prioriteras.
– Här finns det en potentiell fara. Det är en stor svaghet att SFI är totalt oskyddade från politiskt inflytande, säger Eva Hamilton.
Fokus på filmkonsten
Harry Schein är den ende i SFI:s 50-åriga historia som har suttit längre på vd-stolen än Anna Serner – och då satt han ändå i två omgångar. Serner har onekligen hunnit sätta sina spår, inte minst när det gäller sitt fokus på jämställdhet och representation inom svensk film.
Många berömmer Serners arbete, men Eva Hamilton och Helena Lindblad vill nu se någon som värnar mer om filmkonsten. Det vill även Julia Jarl, festivaldirektör på barn- och ungdomsfilmsfestivalen BUFF.
– Nu har det var mycket fokus på produktionen, vem som berättar och vilkas berättelser som får ta plats. Jag vill se någon som breddar det litet, som tänker på film som konst. Samtidigt får man inte släppa det som Anna Serner har kämpat för, säger hon.
Fredrik Sahlin håller med Julia Jarl om den saken.
– Även om jämställdhets- och mångfaldsarbete har gett mycket gott – verkligen! – har det bidragit till en politisering av filmskapandet, vilket i sin tur lett till en ängslig bransch där många anpassar sina filmdrömmar för att blidka den som står med pengapåsen, säger han.
Anna Serner lämnar som vd i slutet av oktober.
