Den brittiska skådespelaren, bland annat känd för sina roller i "Harry Potter"-filmerna och "Downton Abbey", somnade in på ett sjukhus i London på fredagsmorgonen.
"Hon lämnar två söner och fem älskade barnbarn som är förkrossade över förlusten av sin extraordinära mamma och farmor", säger Smiths söner Chris Larkin och Toby Stephens i ett uttalande.
Föräldrarna misstyckte
Smith föddes i brittiska Ilford 1934 och växte sedermera upp i Oxford dit hon flyttade vid fyra års ålder tillsammans med sin pappa och mamma, som ogillade hennes skådespelarambitioner.
"Jag svär vid Gud, jag har ingen aning om var den längtan kom ifrån. Det var en skräckinjagande tid och vi gick aldrig på teater. Jag hamnade i fruktansvärt trubbel när grannarna tog med mig på bio på en söndag", sade Smith i en intervju med The Standard 2019.
Smith inledde sin skådespelarkarriär 1952 på Oxford Playhouse och debuterade fyra år senare på Broadway i uppsättningen "New Faces". Premiär på vita duken gjorde hon i filmen "Brott lönar sig inte" 1958.
“Jag gick till skolan, jag ville skådespela, jag började skådespela, jag skådespelar fortfarande”, har Smith tidigare kort summerat sitt liv skriver AP.
Svenska influenser
Smith räknas till en av de främsta brittiska skådespelarna i sin generation och har bland annat belönats med en Oscar för huvudrollen i "Miss Brodies bästa år" samt ytterligare en för sina insatser i "California Suite". Därutöver har hon prisats med en Tony, tre Golden Globes och fem Baftas. 1990 adlades hon även med titeln Dame Maggie Smith.
Under sin långa karriär har Smith pekat ut två regissörer som hade stort inflytande på henne: brittiske William Gaskil och svenske Ingmar Bergman.
Sina två söner har Maggie Smith tillsammans med skådespelaren Robert Stephens som hon gifte sig med 1967. De två skiljde sig dock 1975 och samma år gifte hon om sig med manusförfattaren Beverly Cross. Sedan Cross död 1998 har skådespelaren levt ensam.
"Jag tror inte att jag någonsin skulle kunna hitta någon som skulle komma ens i närheten av Bev", sade Smith i en intervju med the Standard 2016.