Mitt under intervjun börjar det dundra utanför fönstret. En grön militärhelikopter glider förbi fönstren i konferensrummet Harry. För en ovan person är det spektakulärt att se hur helikoptern sänker sig ned strax utanför knuten.

Men Anette Novak är van vid Försvarsmaktens landningsbana, trots att hon är pinfärsk ny vd för Svenska Filminstitutet. Hon kommer direkt från jobbet som direktör och myndighetschef för Statens medieråd – som också sitter i Filmhuset på Gärdet i Stockholm.

En praktisk förflyttning kan man kanske säga. Men jobbet som chef över en mycket mäktig institution i Filmsverige är ändå ny terräng för Anette Novak. Hon har en bakgrund som journalist och har på senare tid bland annat profilerat sig som expert på förändringsprocesser inom medieområdet, lett arbetet med Medieutredningen (2015 – 2016) och varit vd för det statliga forskningsinstitutet Interactive Institute.

TT: Är det en svaghet att du inte har filmbakgrund?

– Det är inte jag som ska recensera min utnämning. Styrelsens val av mig har med uppdraget att leda en komplex organisation att göra. Filminstitutet rör sig i gränslandet mellan marknad, stat och medborgare. Vi ska fördela stöd enligt rättsstatens principer, till en bransch i förändring. Det finns mycket där som matchar min profil. Om man hade hittat en person som har den och en tydlig filmprofil så hade det kanske varit fantastiskt, men det är nog ganska ovanligt.

Motstridiga intressen

Anette Novak säger att jobbet är ett av Kultursveriges mest spännande.

– Filmen är framtidens språk, det ser man om man följer barn och ungas medieanvändning. De är framtidens ledare och publik, det är deras språk. Därför ser jag positivt på filmens möjligheter framöver.

Vilka utmaningar som väntar vill Anette Novak avvakta med att precisera. Hon ser fram emot att först komma i gång och lyssna in "alla delar av ekosystemet".

– Det är lite för tidigt att säga exakt hur mitt ledarskap kommer att påverka. Det är en stor bransch och det kan finnas motstridiga intressen. Då är det viktigt för mig att lyssna brett och få tid att fördjupa min förståelse och analysera.

TT: I delar av branschen finns en oro över att det går dåligt för svensk film på bio? Vad kan du säga till dem?

– Bio har varit en viktig inkomstkälla så man får respektera den oro som finns. Men det är viktigt att inte bara ropa kris hela tiden. Det finns trender som pekar åt rätt håll, som att unga och män är överrepresenterade bland biobesökarna i återstarten. Och om det nu är så att pandemin har skapat en rutin av mera strömning, vilket är en första hypotes, så måste vi förstå varför.

Fokus: användarna

Den förra vd:n för Svenska Filminstitutet, Anna Serner, var en stark förespråkare för jämställdhet. Hur ska hennes arv leva vidare?

– Jag vet att det är en fråga som har lyfts mycket i media men att det skulle vara hennes arv får stå för dig, jag recenserar inte gärna en företrädare. Men jämställdhet är viktigt, det är ett av de filmpolitiska målen. Det ska vi fortsätta att arbeta för men det finns en rad andra filmpolitiska mål också som vi kommer att satsa på, säger Anette Novak och fortsätter:

– En sak som jag kan säga redan nu är att med mig som vd blir det ett fokus på användarna. Det är genom att följa användarna som vi kommer att fortsätta att vara relevanta. Både Filminstitutet i förhållande till branschen men också branschen i förhållande till sina kunder och användare, publiken.

Konstnärlig frihet?

I Myndigheten för kulturanalys rapport "Så fri är konsten" framkom att det finns en misstro mot hur statliga bidragsgivare lever upp till idealet om konstnärlig frihet. Generellt är de sökande till Filminstitutet mest kritiska.

Enligt nya riktlinjer för 2022 ska Filminstitutet redovisa till regeringen vilka åtgärder man vidtagit "för att säkra den konstnärliga friheten inom ramen för bidragsgivningen".

– Jag tycker att det var väldigt bra och lyhört av politiken att tillsätta utredningen. Det är naturligtvis det första kriteriet, att det ska finnas konstnärlig frihet – det är utmärkt att vi nu fått ett uppdrag att rapportera hur vi säkerställer den konstnärliga friheten, säger Anette Novak och fortsätter:

– Samtidigt är det skattepengar vi pratar om. Stöden ska gå till det som politiken har beslutat om. Vad är alternativet, att inte ha några kriterier alls? Det är en paradox med statliga pengar i ett medieområde eller ett yttrandefrihetsområde, som filmen är. Den totala friheten uppstår bara när du är helt ekonomiskt oberoende och där är vi inte. Det är en knivig fråga.