I USA sade många: "Joyce Carol Oates – vem?"

De har känt varandra i över tjugo år – och i tio av dem bad Stig Björkman författaren Joyce Carol Oates att få porträttera henne. Hans dokumentärfilm skildrar en produktiv och privat författare med ett särskilt driv.
–Hon är ganska unik, säger han.

"Det känns jätteskönt att filmen är klar. Jag tycker att jag har lyckats få den som vi hoppades. Och att det har blivit ett personligt porträtt av Joyce, som människa och författare. Vänskapen är kvar, när jag åker till New York kommer jag att besöka henne", säger han.

"Det känns jätteskönt att filmen är klar. Jag tycker att jag har lyckats få den som vi hoppades. Och att det har blivit ett personligt porträtt av Joyce, som människa och författare. Vänskapen är kvar, när jag åker till New York kommer jag att besöka henne", säger han.

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Film2022-09-15 10:00

Redan på väg hem efter Stig Björkmans allra första intervju med Joyce Carol Oates 2001 i Berkeley visste han att han ville fortsätta samtalet. Strax efteråt inledde han en faxkonversation med den Nobelpristippade författaren och så småningom en vänskap. Under ett år läste Stig Björkman 25 av Joyce Carol Oates romaner.

– Vi fick någon sorts kontakt som gjorde att jag blev mer nyfiken och kände att jag ville läsa mer, och på så sätt lära känna henne. Vi är så gott som jämngamla så vi har sett världen förändras från olika håll, men under ungefär samma period, säger han.

Inför dokumentärfilmen "A body in the service of mind" släppte Joyce Carol Oates också in Stig Björkman och det lilla filmteamet överallt.

Smärtsam för henne

Stig Björkman har gjort flera porträttdokumentärer, och 2018 fick han en hedersguldbagge av Svenska Filminstitutet – som nu står innanför dörren på hallgolvet och "vaktar" hans lilla tvåa i Stockholm.

Redan 2009 sade han till Joyce Carol Oates att han ville göra en film men det dröjde till 2018 innan hon sade ja. Hon hänvisar ofta till det citat som också i filmen syns på skärmen: "Vill du träffa mig finns jag i mina böcker".

Ändå berömmer hon dokumentären.

– Den skiljer sig mycket från de flesta filmer av sitt slag, som är beroende av människor som ger sin åsikt om något, har hon tidigare sagt i en intervju med TT.

Men filmen var smärtsam för henne att se, eftersom den visar bilder på de två äkta män som hon har mist, 2008 och 2019. Både "Änkans bok" och en av hennes senaste romaner "Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna" handlar om den överväldigande erfarenheten. Med hennes andre man Charles Gross gick det också snabbt, berättar Stig Björkman.

– När han kom till sjukhuset upptäckte de att han hade cancer och han dog bara två månader efter det. När filmen var klar skrev hon till mig: ”jag vet inte om jag orkar se den”. Men det gjorde hon.

Beskriver USA:s historia

Björkmans dokumentär visar Joyce Carol Oates i sitt vardagsliv, och i en av hans favoritscener gnabbas hon och Charles Gross om hur de träffades. Författaren skrattar och säger förläget: "Det här var kanske inte en så bra idé".

Men han visar också hur disciplinerad och organiserad Joyce Carol Oates är, varje morgon går hon upp klockan 7 för att skriva.

– Och sitter hon och väntar på flygplatsen, nog sitter hon och antecknar. Även i planet. Det är inte konstigt att det har blivit så många böcker för hon är i gång hela tiden.

En av de stora utmaningarna för honom var att välja ur hennes rika produktion. Här ges till exempel bakgrunden till "Blonde" och "Mörkt vatten" där Oates skildrar fragila och sårbara kvinnor. Själv växte hon upp ute "på vischan" i ett litet amerikanskt samhälle och pratar i filmen om hur flickorna var helt "oskyddade".

Joyce Carol Oates hade heller inte tillgång till böcker hemma. Men hennes farmor gav henne "Alice i Underlandet" – en av hennes livs stora läsupplevelser. Där vågar en liten flicka gå sin egen väg, vilket också Joyce Carol Oates har gjort.

– Jag ser henne som någon som verkligen beskriver USA:s historia. Med sin både politiska medvetenhet och sitt intresse för människor och händelser så är hon ganska unik, säger Stig Björkman och lägger till:

– Hon borde ha fått Nobelpriset för länge sedan.

Fakta: Stig Björkman

Född: 1938

Bor: I Stockholm. "Jag växte upp på Djurgården."

Familj: "Jag är ensamstående. Jag levde länge med Sun Axelsson, författaren, men hon dog för drygt elva år sedan."

Karriär: Började skriva om film i tidningen Chaplin och gjorde sin första kortfilm 1964, och den första spelfilmen 1968, ”Jag älskar, du älskar”. Fick sitt genombrott 1975 med "Den vita väggen", där Harriet Andersson hade huvudrollen. Har gjort flera dokumentärfilmer, bland annat "Jag är Ingrid" om Ingrid Bergman som nominerades till en Guldbagge 2016. 2018 tilldelades han Svenska Filminstitutets Hedersguldbagge.

Framtidsplaner: "Jag skrev 'Uppenbarelseboken' under coronapandemin och på min födelsedag, jag fyller 84, kommer del två ut. Det är 203 filmessäer från filmens barndom och fram till 'Porträtt av en kvinna i brand'. Jag har redan skrivit om 30 filmer till del 3. Det vore kul att göra en spelfilm till också, det var länge sedan. Men vi får se, den som lever får se."

Favoritböcker av Joyce: "'Blonde' är ju en favorit. Men 'Mörkt vatten' också. Jag brukar rekommendera den, för även om 'Blonde' är fantastisk kan folk bli skraja för att den är 800 sidor lång.

Om sitt filmintresse: "Filmen lockade mig sedan jag såg min första kvällsbio när jag var tio bast och gick på biograf tillsammans med mina föräldrar. Det var en musikal från Metro Goldwyn Mayer. Sedan gick jag på bio jämt, för veckopengen, och jobbade extra på farsans kontor för att tjäna pengar och gå på bio".

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!