En sista jakthelg återstår för de tre männen Henrik (Jens Hultén), Greger (Magnus Krepper) och Alex (Ardalan Esmaili). Sedan ska stugan, ensligt belägen i en skog, säljas. Jaktlyckan är god de första dagarna och tävlingsinstinkten höjs.
– Samtidigt positionerar de sig sinsemellan i något slags hierarkiskt system som de kanske inte är medvetna om. Och en dag försvinner djuren, men de är så upptagna av jakten att de måste driva den till varje pris. Där blir det en skiftning i filmen till en thriller, säger Jens Hultén.
Filmen "Jakt på ett vitt fält" är baserad på romanen med samma namn skriven av Mats Wägeus. Det är regissören och manusförfattaren Sarah Gyllenstiernas långfilmsdebut. Hon har tidigare arbetat mycket i USA, bland annat som regiassistent till kända regissören Spike Lee.
– Det var en fantastisk skola, säger hon.
Inte en actionfilm
Filmen – som av producenten beskrivs som en "lågbudgetfilm med höga ambitioner" – spelas in på marker tillhörande Kobergs slott i Trollhättans kommun, med både vildsvin och hjortar runt knuten. Den utspelar sig från början till slut inom en radie av några kilometer, men är tänkt att berätta en större historia.
– Det lockade mig att skapa något tydligt, där man kan säga vad historien handlar om i två meningar. Men sen är det väldigt många flertydiga lager i den, säger Sarah Gyllenstierna.
– Ett av mina tidiga mantran med skådespelarna var att det inte är en actionfilm. Vi ska inte bara ut på jakt utan det finns mycket annat där. Det handlar om civilisationens tunna skal.
Även skådespelarna ser djupare teman i filmen.
– Det handlar om mänsklig girighet, att inte nöja sig med det man har utan att till varje pris vilja ha mer och att gå över lik för att ta sig fram i världen. Trion symboliserar herren på täppan-samhället som vi skapat oss, där vi hela tiden äter från varandra och i det tappar vår moraliska kompass, säger Ardalan Esmaili.
– Det är det som är så spännande, den har så otroligt många nivåer, inflikar Magnus Krepper.
"Unikt för oss alla"
Filmteamet har precis samlats vid skogsbrynet, några hundra meter från stugan. Alex, som spelas av Ardalan Esmaili, är blöt av svett när han gräver den grop han står i djupare och djupare. På gropens kant står en dovhjort och betraktar honom tyst.
Det är en av få scener där hans skådespelarkollegor inte är med. Ingen av dem har tidigare medverkat i en film med så få skådespelare.
– Det känns som en liten teaterensemble. Vi är långt hemifrån, vi bor ihop och åker till och från jobbet tillsammans. Vi hinner reflektera, planera och ventilera ihop. Det byggs upp en tillit som är fantastisk och som gör att man kan gräva djupare i skådespeleriet, säger Ardalan Esmaili.
– Det här är unikt för oss alla, tillägger Jens Hultén.
Skogens närvaro är viktig i filmen och djuren beskrivs som den fjärde rollfiguren. Såväl riktiga djur som verklighetstrogna dockor har använts under inspelningen. Och vad händer med människorna i filmen när besattheten av jakten tar över, och det sociala samspelet faller bort?
– Allt eftersom det går djupare så släpper de sina masker och blir mer och mer som de djur de jagar, säger Jens Hultén.
