Bianca Kronlöfs rollfigur åker runt i norra Norrbotten med skotern på släpet och vinner mästerskap efter mästerskap, såväl på land som på vatten. Trots det är hon fåordig och blicken tom.
Samtidigt gör en plågad lastbilschaufför sin sista resa före pensionen. "Den längsta dagen" följer flera olika personer ur en finsktalande minoritetsgrupp på midsommarafton. Oavsett sinnesstämning och tid på dygnet står solen högt på himlen, som den alltid gör i Norrbotten i början av sommaren.
– Det finns vissa aspekter av det som är väldigt vackra och häftiga, men det har sina baksidor att det aldrig blir natt. När det blir mörkt känner man att dagen har ett naturligt slut. Det blir ett konstigt existentiellt tillstånd, säger regissören Jonas Selberg Augustsén.
"Kan han så kan jag"
Han kommer själv från Boden i Norrbotten och har upplevt ljusa somrar stora delar av livet. För ungefär tio år sedan gjorde Selberg Augustsén en novellfilm på meänkieli, trots att han själv inte talar språket. Lite senare blev det en ny film på samiska, och idén växte fram om att täcka in alla officiella minoritetsspråk.
Efter premiären för "Den längsta dagen" har han bara jiddisch kvar, då långfilmsdebuten "Sophelikoptern" från 2016 utspelades på romani.
– Jag såg en intervju med den amerikanske regissören Jim Jarmusch, som i filmen "Night on earth" jobbade med språk han inte kunde, och han sade att "nej, det var inte särskilt svårt". Så jag tänkte, kan han så kan jag, säger Jonas Selberg Augustsén.
Bianca Kronlöf är född i Sverige med finska föräldrar. Att jobba på hennes andra språk har varit en "smygdröm":
– När jag hörde att hela filmen var på finska blev jag väldigt taggad. Jag tror att många tvåspråkiga håller med mig om att modersmålet är ett privat språk, man pratar med sin mamma om hur man mår, men när man ska prata om jobbet blir det: "Vad heter repetition?".
Hon spelar en skoterförare som vinner allting hon ger sig in på, men trots det är deprimerad. Svårast av allt var egentligen att åka skoter.
– Jag är verkligen på besök och kommer som stockholmare och "hej jag har inte ens körkort, nu ska du lära mig åka skoter". Jag kände mig "storstads-dum i huvudet", säger Bianca Kronlöf och skrattar – något hennes rollfigur aldrig gör i filmen.
– Det här är den rollfigur som har legat längst bort från min egen personlighet, konstaterar hon.
Jonas Selberg Augustsén kallar skoterförarens tillstånd för en examensdepression och liknar det vid en förlossningsdepression.
– Det är lite paradoxen i filmen. "Jag mår dåligt trots att det är så ljust och vackert", säger han.
Firar Johannes döparen
På finska heter midsommarafton juhannus, eftersom högtidsdagen enligt den kristna traditionen firas till minne av Johannes Döparen. Jonas har låtit lastbilschauffören i filmen dela namn med den bibliska figuren, som under sin sista färd påbörjar sökandet efter sin namne.
– Jag är uppvuxen med en frikyrklig bakgrund, jag betraktar inte mig själv som troende men jag har fått med mig kyrkoårets cykler, de sitter lite i mitt dna. Det har nog mycket att göra med varför de här temana dyker upp ibland, säger Jonas Selberg Augustsén.