Med sin handling om två människor isolerade på ett hotell mitt under en dödlig pandemi är "Glaciär" inte bara en berättelse som direkt speglar verkligheten.

Det var också författaren Camilla Läckbergs initiationsrit i filmbranschen, och ingen kan anklaga henne för att kliva försiktigt in i den nya omgivningen.

Utöver att skriva manus, och producera filmen tillsammans med regissören Baker Karim och den ena huvudrollsinnehavaren Alexander Karim, var Läckberg också scripta (något förenklat den som överblickar inspelningen) på filminspelningen.

– Det var väldigt intensivt. Jag har inte skrivit filmmanus förut. Jag fick börja med att kolla på Youtube hur man använder filmmanus-programmet. Baker och Alex skrattar så att de gråter när jag berättar det här. Men jag har också fått lära mig väldigt mycket av dem, det här har ju varit min filmskola, säger hon.

Filmens värld återbesöks

Med sina 88 minuter är filmen en version av berättelsen om pastorn Erik (Karim) och läkaren Anna (spelad av Lena Endre), som ställs inför faktumet att de befinner sig i en döende värld där beröring är förenad med livsfara.

Men det finns mycket mer att utforska och mer att berätta om huvudpersonerna, säger Läckberg. Därför återbesöks, och expanderas, historien i ljudboksversionen av "Glaciär".

Produktionstrion Karim–Läckberg–Karim har gått djupt in i sig själva för att hämta inspiration till dramat. Den här gången står Alexander Karim som medförfattare, och Baker Karim har också varit delaktig i att utforma handlingen.

– Baker, Alex och jag har haft många samtal om det här. Vi har tagit in både våra erfarenheter från den här perioden och av kärlekshistorier – förlorad kärlek, omöjlig kärlek. Vi har ju ändå hunnit leva lite grann alla tre, säger Läckberg.

– Och vi har alla haft personer runt oss som har drabbats väldigt hårt under pandemin, antingen jobbmässigt eller hälsomässigt. Det finns mycket material att gräva i.

"Väldigt lyxigt"

Lena Endre och Alexander Karim repriserar sina roller från filmen. Att få skriva för redan etablerade röster beskriver Läckberg som "en lyx", eftersom hon vanligtvis behöver hålla reda på "någon sorts dockspel i huvudet" när hon skriver.

– Jag brukar ha ett helt galleri människor som studsar runt där inne och har sina egna röster. Det är väldigt lyxigt att slippa uppfinna det nu, eftersom vi redan har uppfunnit det en gång. Och det är så häftigt med Lena Endre också, eftersom hon inte har läst in så många ljudböcker tidigare. Det blir en väldigt unik upplevelse för henne också.