Mantas Kvedaravicius fästmö Hanna Bilobrova, som var en del i filmteamet, var närvarande när mordet skedde. Hon ägnade sedan mer än en vecka åt att få ut fästmannens kropp – och det filmade materialet.

Tillsammans med klipparen Dounia Sichov har hon sedan sammanställt det till dokumentären ”Mariupolis 2” – som nu visas i Cannes. Filmen var färdigklippt för tre dagar sedan.

Börjar gråta

Det är mycket känslomässigt. När Bilobrova presenterar filmen före visningen börjar hon gråta. Efteråt säger hon till TT:

– Självklart är jag påverkad. Det är inte mer än sex veckor sedan Mantas mördades.

– Att vi har blivit inbjudna hit är ett sätt att hylla Mantas och de filmer han gjorde.

2016 samarbetade de för att göra dokumentären ”Mariupolis”, som skildrade tillståndet i staden då. När kriget nu bröt ut bestämde de sig för att göra en uppföljare – något som ledde till Kvedaravicius död.

Att inte slutföra arbetet med filmen var inget alternativ.

– Det vi hade filmat var nog för att vi skulle kunna göra färdigt den, säger Hanna Bilobrova.

– Det enda som filmades efter Mantas död var några korta saker som jag tog med min mobiltelefon. Annars är det materialet som Mantas tagit.

Vardagsliv bland bomber

Filmen visar vardagslivet i den sönderbombade staden. Människorna har på ett sätt blivit vana vid att konstant vara utsatta för raket- och bombattacker. De hör ljudet från inkommande raketer, tar skydd och efter krevaden går de ut igen och försöker fortsätta ett så normalt liv som det är möjligt.

– Vad ska de göra? De måste försöka leva sina liv, även om det inte är det liv som de är vana vid.

”Mariupolis 2” är på det sättet en mycket lågmäld film, med skildringar av bönemöten och matlagning. Hela tiden finns ljudet av inkommande missiler och explosioner i bakgrunden, vilket gör att stillheten har ett hot liggande över sig.

– Folk blir vana vid det, men det är mycket farligt. En av de gamla männen har blivit dödad, en annan har blivit skadad, berättar Hanna Bilobrova.