Dokumentären har precis visats för första gången på Köpenhamns internationella dokuentärfilmsfestival, Cph Dox, där den tävlar i huvudtävlingen, men på grund av pandemin sitter regissören Gorki Glaser-Müller hemma i Göteborg.
– Men jag har sett reaktioner på Twitter, och det var någon som uppmanade festivalen att visa det här för Folketinget, och utmanade politikerna att se filmen för att se om de kunde låta bli att reagera, säger han på Zoom.
En familjehemlighet
För två år sedan blev han kontaktad av Patricio Galvez, som var en bekant sedan 15 år. De hade jobbat ihop litegrand – Gorki Glaser-Müller ("En gång om året") hade spelat in några musikvideor till Galvez band men filmaren visste ingenting om den familjehemlighet som snart skulle brisera.
– Han berättade att hans dotter Amanda varit gift med IS-terroristen Michael Skråmå. De var döda men han sade att han var säker på att hans barnbarn levde, fast han egentligen inte hade några bevis för det, och att han ville åka och hämta hem dem.
Patricio Galvez ville att resan skulle dokumenteras och att Gorki Glaser-Müller skulle följa med.
– Jag måste ärligt säga att jag blev rädd. IS hade fallit vid det här laget, men som min familj sade: "Alla andra åker därifrån".
Skuld och sorg
Gorki Glaser-Müller började ändå direkt att filma Patricio Galvez och fick också tillgång till de bilder han fått från sin dotter på de små, allt magrare rödblonda barnbarnen. I filmen försöker Galvez också att hantera sin sorg och sina känslor av skuld när det gäller den avlidna dottern. Den plågade men målinriktade morfadern packar kläder, mediciner och leksaker till sju barn mellan ett och åtta år och ger sig i väg till norra Irak, nära gränsen till Syrien.
Men att bara åka in i lägret i Syrien och hämta barnen – riktigt så enkelt var det inte. Filmen skildrar hur svagt stödet är från den svenska regeringen, diverse myndigheter och den svenska ambassaden i Irak.
"Har varit överväldigande"
Det är ingen spoiler att Patricio Galvez lyckades få med sig barnen hem till Sverige. De har i dag skyddade identiteter och bor i familjehem men har regelbunden kontakt med sin morfar. Det blev på så vis ett lyckligt slut, även om det fortfarande finns läger med barn till svenska IS-resenärer i Syrien, barn som inte har haft turen att ha en morfar som vägrat sluta kämpa för dem.
– Jag har bara sysslat med fiktion innan och vi pratar ofta inom teatern om att det ska vara "på liv och död". Med en sådan här historia där man inte har kontroll över någonting då märker man att det faktiskt är på liv och död, på riktigt. Det har varit överväldigande, säger Gorki Glaser-Müller.