Likheten med den tecknade versionen är slående. Det har inte behövts mycket mer än lite rödare färg i det lockiga håret för att få Simon Larsson att se ut som sin rollfigur.
Något liknande påpekade förresten hans familj hemma i värmländska Kil redan vid juletid förra året.
– Ja, vi tog en bild ihop på julafton förra året. Då tyckte alla att jag var så lik Karl-Bertil Jonsson, så vi skämtade om att ”hoppas att de sätter upp en teater eller så”, säger Simon Larsson.
– Sedan hittade mammas kompis en notis på Facebook om att det skulle bli film. Så då var jag ju tvungen att söka och så blev det så.
"Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton" är hans första filmroll. Tidigare har han dock medverkat i bland annat "Les Misérables" på Wermland Opera och "Annie" på Säffleoperan.
Att kombinera filmjobb med skolarbete är dock inte det lättaste, har han upptäckt.
– Jag får ju ta igen så mycket jag hinner på helgerna. Det går, men det är tufft nu när jag jobbar heltid. Jag är mycket tröttare än vad jag trodde att jag skulle vara.
Långa dagar
För Jonas Karlsson är det i stället de långa timmarna i sminket som tär.
Den grå kostymen går knappt igen över magen och även i ansiktet syns det att pappan Tyko Jonsson spelar i en annan viktklass än vad Jonas Karlsson normalt gör.
– Det tar ungefär tre timmar före inspelningarna och en timme efter. Så det är långa dagar, säger Jonas Karlsson.
– Men det är ju roligt också att göra en sådan här förvandling. Man får en helt annan rollfigur att jobba med.
Inspelningarna är sedan ett par veckor tillbaka i gång i Göteborg.
Den gamla direktörsvillan på före detta Lyckholms bryggerier, strax söder om Liseberg, får i filmen tjäna som varuhuset där Karl-Bertils pappa är direktör.
14-åringens stora hjälte är dock snarare Robin Hood. Ni vet – att ta från de rika och ge till de fattiga.
Det får Karl-Bertil – efter noggrann kontroll i taxeringskalendern – att smussla undan rika personers julklappar från sitt feriearbete på posten för att senare dela ut paketen i stadens fattigare områden.
Splittrade förväntningar
Så är det i den tecknade filmen och så blir det självklart också i biovarianten, med planerad premiär om ungefär ett år.
Att ta med lagom mycket från klassikern är dock en svår balansgång, enligt regissören Hannes Holm.
– Definitivt. Det är lite roligt. Halva bekantskapskretsen blir jätteglad över att det kommer en film, medan andra halvan blir djupt upprörd och tycker att det är en institution som inte får röras, säger Holm.
Men, fortsätter han, att ge sig på Tage Danielsson-klassikern är egentligen ingen större skillnad mot hans Sune-filmer, "En man som heter Ove" eller filmen om Ted Gärdestad ("För kärlekens skull").
– Som i Tedfilmen, där kände ju folk Ted. Man kan aldrig vinna mot dem som blir upprörda och tycker att ”Ted var ju vänsterhänt, vad håller ni på med?”, säger Holm.
– Men uppgiften blir ju att när filmen väl är klar och folk har sett den, att den eventuella irritationen bedarrar. Det är en rolig utmaning.
Självklart kommer även de som har sett sagan på tv varje jul sedan 1975 att ha synpunkter, konstaterar han. Men lika självklart kommer publiken att känna igen sig också.
– Man måste förnya lite och komma med några överraskningar, säger Hannes Holm.
– Men det är klart som sjutton att jag tar med ”Jag har närt en kommunist vid min barm”. Har man inte med den repliken så kommer folk att kräva biopengarna tillbaka.
