Trots att tiden har gått sedan händelserna i "Min enastående mamma" har inte mycket förändrats sedan 1970-talet, tycker Penelope Cruz.
– Jag känner kvinnor som lever i ett känslomässigt fängelse, som längtar ut och som söker skydd, men ingenting händer, säger hon till TT.
Filmens Clara är gift och har tre barn. Äktenskapet är olyckligt, maken är otrogen med sin sekreterare och drar sig inte för att misshandla hustrun. Äldsta dottern Adri identifierar sig som pojke, klär sig som en pojke och kallar sig för pojknamnet Andrea.
"Lever i ett fängelse"
Berättelsen är delvis regissören Emanuele Crialeses egen, hans biologiska kön var kvinna, men han är numera man.
– Clara lever i ett fängelse. Hon är rädd, hon är deprimerad, hon har ingen plan B. Och hon ser detsamma i sin dotter. De är de enda i familjen som känner respekt för varandra. Och om de inte får frihet kommer de att dö inombords. Nu flyr de genom att ständigt se på tv och inbillar sig att de är de personer de ser där, berättar Penelope Cruz.
Claras make är våldsam och förstår vare sig hustrun eller sitt barn – men Cruz poängterar att hon inte vill generalisera och säga att män i allmänhet har mindre inlevelseförmåga än kvinnor har.
– Vi är alla olika. Jag har en mängd nära vänner som är män, och som jag hellre delar hemligheter med än med mina kvinnliga vänner. Att säga att kvinnor förstår mer än män hjälper inte feminismen. Det skapar bara mer klyftor.
"Var mycket öppna"
Penelope Cruz egen uppväxt var helt annorlunda än den som barnen i filmens familj har.
– Jag var lycklig nog att ha föräldrar som var mycket öppna och som uppfostrade mig i den andan. Jag föddes 1974 och jag vet att inte alla hade föräldrar som var så liberala och öppna som mina. Vi hade öppna diskussioner, vi kunde tala om allt. Vi respekterade och accepterade varandra.
Hennes egna barn är ännu för små för en diskussion om de ämnen som filmen berättar om, konstaterar hon.
– Men jag vet att jag inte har problem med vem en annan människa är. Han eller hon är som han eller hon är.
"Var helt besatt"
Clara ser på svartvit tv och sjunger med i musiken i showprogram. Cruz säger att hon var likadan när hon växte upp.
– Tv var fönstret mot världen utanför. Jag var helt besatt av det. Jag lärde mig sånger, jag gick med min mormor till parken och krävde att få dansa för hennes vänner. Det fanns ingen biograf där vi bodde, så det blev tv hela tiden. Speciellt under helgerna, och sedan tvingade jag min familj att titta på mig när jag härmade artisterna. Det måste ha varit en mardröm för dem.
– Sedan skaffade pappa en videobandspelare och där föddes min dröm om att bli skådespelare, jag dansade klassisk balett och allt detta ledde till min roll i ”Ät mig”.
Rättat: I en tidigare version hade filmen en felaktig titel i faktarutan.