På ett sätt är tajmningen inte så dum för en film som handlar om modevärlden och skönhetsindustrin. Den så kallade skönhetsdebatten, som drogs i gång av författarna och debattörerna Åsa Linderborg, Ann Heberlein och Nina Björk, handlar om utseende och skönhet som kapital.

Det gör "Triangle of sadness" också. Titeln syftar på en term som används av plastikkirurger för att fixa en rynka mellan ögonen med botox på 15 minuter.

Men Ruben Östlund är inte helnöjd, berättar han efter ett work-in-progress-seminarium på Göteborgs filmfestival, där han har visat ett par (mycket underhållande) klipp ur filmen.

– Rent innehållsmässigt tycker jag att det hade varit bättre om den här filmen hade kommit för två år sedan. Då hade vi varit först med att kommentera temat, säger han och fortsätter:

– Jag tycker att det är intressant att Linderborg och de andra blev kritiserade för att de tyckte det var jobbigt att bli äldre och förlora utseendekapitalet. Jag beundrar verkligen deras ärlighet kring detta. Men det är ju också sjukt att vi befinner oss i en tid där utseendet blir viktigare för dem än själva tankegångarna.

TT: Går det att knyta ihop debatten med din film?

– Ja, jag tycker att den handlar jättemycket om det. För du kan födas snygg i vilket klassamhälle som helst och då blir utseendet en fördel eller en nackdel, någonting som talar om hierarkier och fördelar som är bortanför den gamla vänster-höger-diskussionen.

Siktar mot Cannes

Anledningen till att arbetet med "Triangle of sadness" dragit ut på tiden handlar delvis om pandemin. Nu siktar Ruben Östlund på att filmen ska få premiär i Cannes till våren, precis som hans Guldpalmsvinnande "The square" fick 2017.

– Det är alltid en antagningsprocess men det är det jag vill, att vi ska vara med där, i tävlan. Då möter man cineasterna på bästa sätt. Och jag hoppas att publiken ska tycka att det är jävligt underhållande med en intellektuell diskussion.

Just nu jobbar Ruben Östlund med att klippa färdigt filmen.

– När man har hållit på så här länge med klipparbetet så är varenda scen som en kroppsdel. "Kill your darlings" brukar man säga, men nu är varenda scen en darling, säger Ruben Östlund och fortsätter:

– Men så fort man visar den för publik och känner att det blir för långt, då har jag inga problem med att klippa bort, då är jag inte sentimental.

TT: Du är väldigt öppen med dina filmer och visar gärna för publik på ett tidigt stadium, det är inte så vanligt i din genre?

– Jag tror att det beror på att jag har erfarenhet av teater. En av mina bästa vänner är Mattias Andersson, som leder Dramaten, och jag har blivit inbjuden till väldigt mycket repetitioner och genrep där man ser hur publikarbetet funkar.

Ruben Östlund ryser när han tänker på den första visningen av "Play" i Cannes.

– Den versionen var en halvtimme längre än den slutgiltiga. Du kan tänka dig hur mycket dökött det var. Det var en jättejobbig upplevelse, där jag lärde mig att jag måste börja prova filmen på publik. Det handlar om hur man får showen att funka. Det måste vi bli mycket bättre på i Europa.

Sköt upp bröllopet

Det är inte bara professionellt som pandemin har omkastat planer för Ruben Östlund. Han skulle ha gift sig med flickvännen Syna Görcz men bröllopet fick skjutas upp. Bebisar har dock en tendens att dyka upp oavsett världsläge och paret har blivit föräldrar till en pojke, som nu är fyra månader.

– Det är så jädra kul. Mina döttrar (från ett tidigare förhållande) flyttade hemifrån, till Barcelona och två veckor senare föddes han. Så jag hade två veckor utan barn, säger Ruben Östlund.

Han tycker att det är roligt att bli förälder på nytt, som lite äldre.

– Det är inte samma stress. Jag njuter mycket mer av varje situation, "skrik du", det gör ingenting. Det är lite som att bli morförälder, tänker jag mig.