På fredag har Ruben Östlunds film "Triangle of sadness" premiär på svenska biografer. Men premiären överskuggas av den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Charlbi Deans bortgång. Hon avled oväntat, bara 32 år gammal i augusti.
– När det hände och jag fick reda på det var det en chock, säger Ruben Östlund.
Beskedet kom bara en vecka innan filmen skulle lanseras i Nordamerika på filmfestivalen i Toronto.
– När vi stod där på scenen i Toronto och en person saknades kändes det fruktansvärt, trist och tomt, säger Ruben Östlund.
Han berättar att han har varit i kontakt med Charlbi Deans familj i Sydafrika för att se till att de kände sig okej med filmens lansering.
– De var på mig om att vi måste fortsätta arbetet med filmen, säger han. Häromdagen hade vi en visning för familjen i Sydafrika.
Genombrott
Östlund är övertygad om att "Triangle of sadness" kunde ha blivit Charlbi Deans stora genombrott.
– Jag hoppas verkligen att folk tittar på hennes prestation för det var på väg någonstans för henne. Det var den största rollen hon fått .
Carolina Gynning och Henrik Dorsin har två biroller i filmen. De blev lika chockade när nyheten om Charlbi Deans död kom.
– Det man tänker på är hennes pojkvän som precis hade friat, och familjen. Jag har själv tre döttrar och det värsta man kan tänka sig är att barnen dör före en, säger Gynning.
– När man såg filmen tänkte man att hon kunde ha blivit hur stor som helst, det var ett genombrott för henne. Hon skulle ha haft massor att göra. Det känns extra tragiskt, säger Dorsin.
"Triangle of sadness" är en satir som utspelar sig över tre kapitel; i modevärlden, på ett lyxigt kryssningsfartyg och en öde ö. Ett genomgående tema är att utforska vad som ger makt och inflytande i de olika miljöerna.
Carolina Gynning spelar älskarinna till en rysk oligark, som även har med sig sin äldre fru på kryssningen. För Gynning var det en dröm som gick i uppfyllelse att få spela en roll i en så stor film. Men själva rollen som Ludmila var enkel att förhålla sig till.
– Jag har träffat så många kvinnor som är som Ludmila. Jag vet många rika som har det så, så det är ingenting weird i den världen, förklarar Carolina Gynning.
– Jag har jobbat som modell utomlands. Det enda som var chockerande för mig var när Ruben sade att oligarken skulle ha en gammal och en yngre fru, då var jag övertygad om att jag var den äldre frun, säger 44-åriga Gynning och skrattar högt.
Ruben Östlunds filmskapande har gått hem inte minst i Cannes, där han har kammat hem Guldpalmen två gångar, vilket nästan är unikt.
Ingen Hollywooddröm
Många i Ruben Östlunds läge skulle kanske satsa på en karriär i Hollywood, men inte heller det är någon dröm.
– Jag kan göra det om jag vill, men jag vill inte det. Jag har amerikanska agenter och det är väldigt många som kommer med erbjudanden, men jag ser inte varför jag skulle göra det?
TT: Det kanske vore en rolig utmaning, att göra en Marvelfilm?
– Men varför skulle jag göra det?! För mig är det för viktigt med innehållet i filmerna. Om jag skulle överge det skulle det vara helt meningslöst för mig att hålla på med film.
– Jag är inte regissör bara för att få vara i filmbranschen. Det främsta måste ju vara att ha något slags engagemang i det man kommunicerar.
I stället förbereder Östlund redan nu sin nästa film. Det mesta är redan känt. Den ska heta "The entertainment system is down" och utspela sig på ett flygplan där just inga skärmar fungerar...
– Och alla ska dö!
Avbryter Ruben Östlund och skrattar.
Genom sin karriär har han långt i förväg tydligt proklamerat vad nästa projekt går ut på. Ett mycket ovanligt förhållningssätt i en värld där många kreativa personer håller sina projekt hemliga tills de är redo att avtäckas.
– Precis därför! För att 99 procent av alla konstnärer och artister inte är öppna. Då blir approachen att vara öppen ganska spännande, säger han.
Ruben Östlund berättar att han genom att arbeta på det här sättet kan stöta och blöta sina idéer i mötet med folk han träffar.
– Jag får ju tillbaks mycket när jag gör det. Det är viktigt att prova mitt material, vad väcker det för tankar hos människor. Vad är det för diskussioner som kan bli intressanta kring materialet? Att vara öppen och prata om det gör att jag kan få syn på det.