Alltsedan den premiärvisades på filmfestivalen i Toronto för ett år sedan har Rose Glass debut som långfilmsregissör (hon har en handfull kortfilmer bakom sig) hyllats över hela världen.

Filmen utspelas i den brittiska kuststaden Scarborough och handlar om den unga, starkt troende, sköterskan Maud som blir besatt av rädda själen på Amanda, den döende kvinna hon har blivit anställd att sköta om. Amanda är en före detta hyllad ballerina, numera är hon bitter och cynisk. Gradvis börjar en sorts respekt växa fram, och om detta vore en komedi av typen ”En oväntad vänskap” skulle de bli vänner fram till Amandas död. Men det här inte den sortens film.

– Skräckelementen kom in senare och filmen började gradvis att förvandlas, konstaterar Rose Glass.

Glass konstaterar att det finns de som menar att Maud skulle kunna vara en ung version av mamman i Brian de Palmas "Carrie".

– Jag tänkte inte på det när jag gjorde filmen, men jag förstår vad de menar, säger Glass.

"Hade oerhört roligt"

Hon fortsätter med att hylla huvudrollsinnehavaren Morfydd Clark.

– Filmen hade inte fungerat utan henne. Vi hade det så trevligt tillsammans, och trots mörkret i filmen hade vi oerhört roligt. Hon är min Galadriel.

”Saint Maud” är otäck, men innehåller inte särskilt mycket explicit våld. Glass menar att det representerar hennes egen smak.

– Det finns våld i slutet, och sen finns det ju till exempel en scen där Maud drar bort en sårskorpa på sig själv, och med extra förstärkt ljud där är det ett ögonblick då publiken hoppar till. Det har varit kul att gå på visningar, som på Midnight Madness i Toronto, och kolla publikreaktionerna.

Influenser? Rose Glass nämner ”Rosemarys baby”, ”Repulsion”, Ingmar Bergmans “Persona”, “Djävlarna” och Michael Powells epokgörande ”De röda skorna” och ”Svart narcissus”.

Gillar von Trier

– Jag är ett stort fan av David Cronenberg och Lars von Trier och det groteska våldet i deras filmer.

Nu under pandemin har hon jobbat med manus till nästa film.

– Jag hoppas kunna filma under 2021, men det handlar om vart vi får resa, säger hon och tillägger:

– Just nu koncentrerar jag mig på att inte bli en eremit.

"Saint Maud" får svensk biopremiär den 20 november.