Några av Europas sista gammelskogar finns i Sverige – och de håller på att försvinna trots miljöcertifierade skogsbolags löften om att bevara dem. I den nya långfilmsdokumentären "Om skogen – kampen om Sveriges sista naturskogar" ställs en rad frågor: Hur hållbart är det svenska skogsbruket egentligen? Är "frihet under ansvar" och "allmän hänsyn" tillräckligt skydd för att värna biologisk mångfald? Och hur mycket gammal skog finns egentligen kvar i Sverige?

Akut läge

Regissören Peter Magnusson har arbetat med filmen i flera år, och har under hela arbetets gång känt att läget i det svenska skogsbruket är akut.

– De få naturskogar vi har kvar i Sverige försvinner trots att skogsbolagen har lovat att inte ta dem. Vi känner till vad som händer i Borneo och Amazonas och tycker att det är förskräckligt, men precis samma sak händer egentligen här. Att göra en film om svenskt skogsbruk är stort, så jag fick rikta in mig på ett huvudspår: det som handlar om att miljöcertifierade skogsbolag lovar saker som man sedan inte håller, säger han.

Går att förändra

"Om skogen" skildrar hur skogarna, i ett slags onaturligt kretslopp, avverkas och planteras på nytt för att sedan efter 60–80 år återigen huggas ned. Och det förfarandet, tror Peter Magnusson, är något som många inte tror att det går att förändra.

– Det här har pågått under så lång tid att det har blivit det naturliga för oss. Men för att kunna ändra på det här måste man kunna se och veta vad som är gammal skog och vad som är ung, planterad skog, och det gör man inte om man inte har fått upp ögonen för skillnaden. Men om man kör genom Sverige så märker man snart att det bara är plantager och hyggen precis överallt, överallt, överallt – förutom några små fläckar uppe i inlandet, säger han.

Känslig fråga

En film om situationen i det svenska skogsbruket hade för några år sedan kanske inte väckt särskilt mycket uppmärksamhet. Men medvetenheten har ökat, mycket tack vare unga opinionsbildare som Greta Thunberg, tror Peter Magnusson.

– Ändå kommer nog många att tycka att det här är "blaha blaha", eftersom skogen och skogsbruket är en känslig fråga. Är man uppvuxen i de här regionerna har man olika syn på skogen och hur den ska hanteras. Jag har valt att rikta in mig på skogsbolagen, och inte de privata markägarna, eftersom bolagen bär det största ansvaret, säger han.

TT: Vad hoppas du att filmen ska leda till i slutändan?

– Att vi ändrar på vårt skogsbruk. Att vi slutar med kalhyggen. Att det ska kosta att förstöra naturen, ska man göra det ska man också vara beredd på att betala.