När regissören Jan Jönsson 1986 satte upp "I väntan på Godot" på Göteborgs Stadsteater med fångar som skådespelare passade fyra av dem på att rymma.
Händelsen blev både en pjäs och en framgångsrik film, "Vägen ut", regisserad av Daniel Lind Lagerlöf. Nu är det dags igen – den franska filmen "I väntan på frihet" bygger på samma händelse.
– Jag har inte sett den svenska filmen. Jan Jönsson tycker inte om den, och det gjorde mig ännu mer ointresserad, säger regissören Emmanuel Courcol till TT.
Tillbringade tid i fängelse
Däremot tycker Jönsson om "I väntan på frihet", enligt Courcol. Under produktionen har de haft tät kontakt. Svensken besökte inspelningen och när filmen får svensk premiär möter Courcol och Jönsson pressen tillsammans i Stockholm.
Det handlar alltså om hur en idealistisk regissör repeterar en uppsättning av "I väntan på Godot" med interner på ett fängelse. När det efter många om och men blir dags för premiär på en exteriör teater ser flera av fångarna möjligheten att rymma.
– Jag har studerat det som hände, det som skrivits och jag har tagit ut det viktigaste, säger Courcol.
– Jag tillbringade mycket tid på ett riktigt fängelse. Det hjälpte mig att förstå både fångarnas och själva fängelsesystemets psykologi, fortsätter han.
Har ändrat mycket
Han har gjort en hel förändringar beroende på skillnaderna mellan Sverige och Frankrike. Han har behållit själva ursprungsberättelsen, men mycket har han ändrat.
– Fängelsesystemen är annorlunda, samhället är annorlunda och det är en helt annan tid i dag. Jag skrev rollfigurerna så att de skulle representera befolkningen i franska fängelser av i dag. Och jag gjorde stora ändringar när det gäller Jan Jönsson-karaktären.
Courcol säger att erfarenheten av att ha gjort filmen fått honom att fundera mycket över bristen på kulturutbud på fängelserna.
– Om fångar får möjlighet att, som i filmen, göra någonting utanför murarna, så måste man se till att det får en uppföljning. Det är svårt att gå tillbaka till ett normalt fängelseliv efteråt.