Tanken på att filmen nu ska möta världens strängaste publik är däremot lite nervöst, medger han.

– Det är kanske en lite tjatig liknelse, men det är som med ens barn: man älskar dem ovillkorligt och de är bäst i världen. Men när någon är dum mot ens barn så gör det ont i en. Det är inte att man förändrar sin bild av barnet, det är att man förändrar sin bild av världen och det är det som är jobbigt, säger han och fortsätter:

– Den här filmen är djupt personlig, på ett själsligt plan. Så därför är det så klart nervöst att den kommer att bedömas – på en sekund. Alla är ju här, hela världen.

Samtidigt konstaterar Tarik Saleh att han "har varit med ett tag".

– Jag är glad över att jag inte är purung. Jag är 50 och jag vet att livet inte förändras på det sättet. Det här mitt jobb det är det här jag gör.

Dags för röda mattan

En vanlig dag på jobbet är det dock inte. Tarik Saleh är iklädd smoking och håller i en liten ask med en smokingfluga i. Snart är det dags för den prestigefyllda premiärvisningen i festivalpalatset då en promenad på röda mattan framför ett hav av pressfotografer ingår.

För fem år sedan vann han jurypriset på amerikanska filmfestivalen Sundance för kriminalthrillern ”The Nile Hilton incident” med Fares Fares i rollen som korrumperad Kairo-polis. Filmen blev också en stor succé i Frankrike, vilket förstås inte är en nackdel om man vill hamna på filmfestivalen i Cannes radar.

"Boy from heaven" handlar om den unge Adam (Tawfeek Barhom), en enkel fiskarson som får sitt livs chans: en plats vid det anrika Al-Azharuniversitetet i Kairo, sunnimuslimernas absoluta maktcentrum i världen.

Shejk Al-Azhar – den främsta religiösa auktoriteten – avlider och en ny shejk ska väljas. Samtidigt har underrättelsetjänsten och de högsta militärerna träffats för att diskutera hur de ska kunna påverka valet.

Gillar "The crown"

Miljön är specifik men korruptionstemat är universellt.

– När jag skrev manuset så briserade hela Svenska Akademien. Det visar att vi alla har heliga rum, som saknar transparens. När någon lyser in där med ficklampa så är det fascinerande att se vad som händer. Och utan att lägga någon värdering i det så var det intressant att en del då var beredda att direkt kliva ur rummet och säga "jag är inte en del av det där", medan andra till varje pris ville försvara rummet. Vilka hade rätt? frågar Tarik Saleh retoriskt och fortsätter:

– Det kommer historien att utvisa. Men institutioner är viktiga, för de ger stabilitet. En av få tv-serier som jag gillar är "The crown". Jag är inte rojalist, men den visar att det finns en styrka i att ingenting förändras.

TT: Det här är andra gången du riktar ditt strålkastarljus mot Egypten, kommer du att fortsätta med det?

– Min pappa berättade hela tiden om Egypten när jag växte upp, det är som mina barndomssagor. När jag själv erövrade landet så har det blivit väldigt starkt för mig att återskapa de här scenerna. Jag har många berättelser därifrån som jag vill berätta, säger Tarik Saleh och fortsätter:

– Sedan vet jag inte om jag kommer att göra det i filmform för jag tycker att det är så jobbigt. Jag gillar inte att regissera, jag ser mig som en skrivande människa.