Det handlar om förvuxna tonåringar i 30-årsåldern. ”Världens värsta människa” är Norges Oscarsbidrag, och visas nu på Stockholms filmfestival.
– Jag ville göra en romantisk komedi som blandar humor och drama. Målet var att hitta en blandning mellan melankoli och varm humor, säger Joachim Trier när TT träffar honom på filmfestivalen i Cannes.
Filmen handlar om fyra år i Julies liv, en vanlig kvinna gestaltad av Renate Reinsve, som också tilldelades skådespelarpriset vid årets Cannesfestival för rollen. Julie är nyss fyllda trettio och vet inte riktigt vad hon vill med livet.
– Hon har vuxit upp i en väldigt privilegierad del av världen. Ändå känner hon att hon inte har lyckats. Gör det att hon är världens värsta människa? Om man inte kan lyckas ens i Norge..., säger Trier.
Trilogi om Oslo
Filmen är den tredje delen i Triers ”Oslo-trilogi”, de två tidigare är ”Repris” och ”Oslo, 31 augusti”. Exakt vad det är som binder samman filmerna, mer än att Anders Danielsen Lie medverkar i alla tre, har Trier lite svårt att förklara.
– Det handlar bland annat om att följa stadens historia.
Även i ”Oslo, 31 augusti” hade Renate Reinsve en liten roll. Trier trodde att hon efter det skulle gå en filmisk framtid till mötes, men det har mest handlat om teater för hennes del. Själv ville han arbeta med Reinsve igen och skrev rollen som Julie för henne.
– Jag är så glad att hon är med. Hon kan kombinera allvarligt drama med lättsinne. Hon använder allt hon har, vi arbetade ihop i flera månader innan vi filmade, vi talade, vi bearbetade karaktären. Och hon pushade mig, hon fick mig att göra en sexscen sedd ut kvinnans synvinkel.
Ville göra musikal
Joachim Trier säger att han ett tag funderade på att göra en musikal, men att han inte vet hur man får personer att sjunga framför kameran. Dessa funderingar ledde ändå till en fantastisk scen där Julie springer genom ett Oslo i vilket samtliga andra karaktärer har stannat upp i frusna positioner.
– Det fanns en scen liknande den i ”Fira med Ferris”, som jag såg som barn. Den såg dokumentär ut, men det var fantasi. Här symboliserar scenen hur Julie tar en paus från det verkliga livet – berättat på ett filmiskt sätt, säger Trier och lägger till:
– Det var inte billigt att göra den scenen, men vi var lyckosamma nog att ha en mängd finansiärer. Jag har alltid final cut, det är mina idéer som finns i den färdiga filmen. Det är ett oerhört privilegium, och det är ingenting som ska tas som självklart.