Att filmer och tv-serier klipps ner inför visning i andra länder är ingen ovanlighet. Många av de utländska serier som visas i Sverige har kortats från sin ursprungliga speltid på en timme för passa in i reklamkanalernas entimmesslottar och har därmed ofta förlorat 10–15 minuter, vilket självfallet påverkar såväl karaktärsutveckling som händelseförlopp. De som förlorar på det är inte bara tittarna, utan även upphovsmännen.
När Måns Mårlinds och Björn Steins påkostade serie ”Shadowplay” visades på Viaplay i vintras, under titeln ”The defeated”, hade den inte bara klippts ner av seriens amerikanska delproducenter. Den hade uppenbarligen klippts om helt och hållet, rollfigurer hade försvunnit, scener hade flyttats runt mellan avsnitten, intrigen var förenklad och den ursprungliga musiken hade bytts ut.
Berlin efter kriget
Det som nu visas i samma kanal är Mårlinds/Steins director's cut, det vill säga originalversionen. Jag har inte sett ”The defeated”-varianten, men jag föreställer mig att detta är mycket bättre.
Handlingen i korthet: en amerikansk polis, Max, kommer till det sönderbombade Berlin strax efter krigsslutet. Han ska hjälpa till med att skapa en polisstyrka i staden. De flesta män är döda eller sitter i fängelse, polisjobbet sköts mestadels av kvinnor. Max blir snabbt indragen i jakten på den mystiske Dr Gladow, samtidigt som han letar efter sin egen bror som befinner sig någonstans i staden.
Långsamt tempo
”Shadowplay” är en bra och spännande thrillerserie. Må vara att huvudpersonen Max, som spelas av Taylor Kitsch, är lite blek. Detta uppvägs mer än väl av den eminenta Nina Hoss som polisen Elsie och Sebastian Koch som den mystiske Dr Gladow. De ger djup och nyanser till sina roller. Handlingen är berättad i ett långsamt men aldrig segt tempo, då och då med utbrott av ganska blodiga våldssekvenser. Serien är inspelad i några raserade kvarter i Prag och det är lätt att föreställa sig att det var så här det såg ut i Berlin 1946, när de överlevande försökte hitta en väg tillbaka till ett fungerande liv.
Titeln på den kortade versionen, "The defeated", syftar troligen på de besegrade tyskarna. Mårlinds/Steins titel, "Shadowplay", säger mer om vad det handlar om – ett skuggspel, en maktkamp, mellan de som förlorat och de som vann.