Serien bygger till stor del på Mark Ruffs bok med samma namn och tar avstamp i hur tre svarta Chicagobor – Atticus, Leti och George – beger sig i bil till södern för att söka efter Atticus försvunne pappa. Det är tidigt 1950-tal, rasismen härskar i USA, inte minst i södern, och de tre trakasseras med allt från gester till mordhot.
De är på väg för att söka Atticus pappa i något som kallas Lovecraft country, och för den som kan sin skräcklitteratur säger detta givetvis att det inte bara är ett drama om rasism utan också skräck.
Howard Phillips Lovecraft levde mellan 1890 och 1937 och är känd som en av de främsta av alla skräckförfattare. Med romaner som ”The case of Charles Dexter Ward” och noveller som ”Råttorna i muren”, ”Färg bortom tid och rum”, ”Pickmans modell” och ”Återkomsten” skapade han en egen skräckvärld, suggestiv och ytterst otäck, med monster som sällan beskrevs i detalj utan oftare som inkarnationen av allt som var ont och vedervärdigt. Nutida författare som Stephen King och John Ajvide Lindqvist har inspirerats av Lovecrafts berättelser.
Men till skillnad från dessa var Lovecraft rasist. I sina brevväxlingar öste han förakt över bland andra svarta och judar, och han skulle inte ha varit förtjust i detta att hans författarskap utgör bakgrund till en antirasistisk tv-serie som denna.
I det första avsnittet dyker lovecraftska monster upp som räddare i nöden när de tre huvudpersonerna är sekunder från att bli dödade. Men dessa specialeffektsmonster är inte särskilt skrämmande, särskilt inte jämfört med de vita rasister de just slitit i bitar.
Mark Ruffs bok är uppbyggd som novelliknande historier som hör ihop och som sammantaget ger oss en berättelse lika mycket kring skräck som kring drama. Tv-serien, producerad av bland annat ”Get out”- och ”Us”-regissören Jordan Peele, är uppbyggd på samma sätt, vilket ibland medför väldigt abrupta hopp i narrativet. Vi får helt enkelt acceptera att det har hänt en del sedan vi senast mötte protagonisterna. Jag inser det, men det är lite irriterande, och medför varje gång en stunds funderande – hur gick det här till?
”Lovecraft country” är en tekniskt mycket välgjord serie med starka skådespelare – lägg speciellt märke till Jurnee Smollett som Leti – men jag känner mig ändå lite besviken. Jag har svårt att sätta fingret på varför, men jag får inget riktigt grepp om historien, den känns ibland alltför mycket som lösryckta episoder som på något sätt ska föras samman.