Att vara en världsberömd och hyllad författare behöver inte bara vara något positivt. Med berömmelsen följer också beundrare och fans, och en del av dessa kan uppenbarligen lätt flippa ut. Hur många stalkers Stephen King har haft under sin karriär vet jag inte, men han återkommer då och då till berömmelsens avigsidor i sina fiktiva berättelser. Mest känd är "Lida" med den yxsvingande Annie Wilkes.
I "Lisey's story" möter vi Jim Dooley, en livsfarlig ung man som är besatt av författaren Scott Landon och dennes verk. Landon är död sedan flera år tillbaka och hans änka Lisey vägrar lämna ut hans opublicerade manus. Detta tänker Dooley ändra på, även om han bokstavligt talat måste gå över lik.
Men Lisey har, minst sagt, även andra problem. Hon sörjer Scott, hon har två systrar till vilka hon har en komplicerad relation och hon drömmer sig i visioner in i Boo'ya Moon, det fantasiland (eller är det verkligen fantasi?) som Scott drömde sig in i, där han fick inspiration till sina böcker och där han kunde bearbeta sin traumatiserande barndom. Även den suicidala systern Amanda lever sig in i Boo'ya Moon. I Kings mycket läsvärda bok går verkligheten och fantasin in i varandra – det gör de även i Pablo Larraíns tv-serie.
"Lisey's story" är lågmält berättad med plötsligt utbrott av våld. Det är spännande och det är gripande och Larraín har lyckats väl med att filmatisera en inte helt okomplicerad roman, som i grunden är en berättelse om innerlig kärlek och den djupaste sorg och om hur man vårdar minnet av den som ryckts bort. Det handlar dessutom om hur de mänskliga monstren är mycket otäckare och brutalare än de övernaturliga. Skådespeleriet är överlag oerhört bra. Kan det bli annat när skådespelarna heter Julianne Moore, Clive Owen, Jennifer Jason Leigh och Joan Allen? Jag är däremot lite tveksam till Dane Dehaan som Dooley. Nog för att rollfiguren ska vara galen, men här närmar det sig väl mycket av överspel.
Stephen King har alltid skrivit mycket om utsatta kvinnor, från debuten "Carrie" och framåt. "Liseys berättelse", som den heter på svenska, är ingen av hans mer kända böcker, men den är verkligen värd att uppmärksammas. King har själv skrivit manuset till tv-serien och det är uppenbart att det är en berättelse som ligger honom mycket nära.
