Hobert, som står för både manus och regi, är nöjd med att för första gången på 22 år få spela in film på Österlen. Han har själv haft hus i trakten sedan 1998 och är bosatt här sedan tolv år tillbaka.

– Att få filma "himmavid" är en stor lyx faktiskt, det känns väldigt roligt. Det är inte så lätt att få filmer till Österlen, det har med finansiering att göra.

Det blir ett koncentrerat drama på en isolerad plats, ett sommarhus i det skånska semesterparadiset.

Här möts skilsmässoparet Thomas och Marie (Rolf Lassgård och Livia Millhagen) för att tömma och sälja huset. När en ung kvinna (Hedda Rehnberg) med tidigare koppling till en av dem oväntat dyker upp, ställs allt på ända.

– Det blir en weekend som ställer mycket, mycket i deras liv på sin spets och det som är en vardag övergår sakta i en thriller och delvis i en mardröm, säger Richard Hobert.

Tillit och svek

Både han och de tre skådespelarna är hemlighetsfulla när projektet presenteras under en pressträff på ett pensionat i Kivik, men det står klart att när huvudpersonerna kommer ut ur mardrömmen så ser livet inte längre ut som det gjorde innan och de har gjort saker som de inte hade föreställt sig att de skulle kunna.

Det handlar om tillit, förtroende och svek.

– Vi går rakt in i kärnan, kan man säga, på vad tillit och förtroende är, nämligen det mest ömtåliga – kärleksförhållandet. Nödvändigheten av tillit finns ju där om man ska växa i ett kärleksförhållande. Det är en risk och man utsätter sig för saker. Om det då uppstår ett svek så blir det sveket så otroligt svårt att hantera, säger Richard Hobert.

Den manliga huvudrollen har han specialskrivit för Rolf Lassgård, men det var inte det lättaste att få den fullbokade skådespelaren med på tåget. Hobert fick nobben många gånger.

– Till slut hade han sagt nej så många gånger att han var tvungen, säger regissören med ett skratt.

Lassgård skruvar på sig och säger avvärjande: "Äh!" Han känner sig som en kalv som ska ut på grönbete, nervig och fullastad med idéer och tankar inför inspelningarna.

– Jag spelar mannen i det här förhållandet, som är en terapeut, och är väl den av dem som kanske inte vill att det här som är på väg att ske ska ske, säger Rolf Lassgård.

Polletten föll ner

I Hoberts förra film "Fågelfångarens son", som utspelade sig på Färöarna, medverkade både Livia Millhagen och Hedda Rehnberg. Hobert beskriver hur polletten föll ner när inspelningen där var avslutad och de väntade på flyget hem. Han betraktade de båda skådespelarna på avstånd och insåg att det var dem han ville ha till "Kärleksbevis".

– Det har tagit lite tid att få ihop den här trion, som jag ser som den absolut bästa för de här rollerna.

"Fågelfångarens son" blev både en film och en roman och likadant kan det kanske bli med "Kärleksbevis". Inget är spikat, men han har redan gjort en första litterär version. Växelverkan mellan film och litteratur kan leda till korsbefruktning, tycker Hobert.

"Gör ont"

Livia Millhagen beskriver det som ren lycka när hon första gången läste manuset, som hon tycker vibrerar av känslan av att det är nu livet avgörs, att allt står på spel varje sekund.

– Det är också den här kusliga känslan av att man tror att man har kontroll och så plötsligt glider det över i något väldigt kaosartat och otäckt. När man får något sådant i sin hand så blir man ju överlycklig, det finns väldigt mycket mat för oss skådespelare.

Med Hobert som regissör vågar hon som skådespelare spela med hög risk. Men inspelningen, som ska pågå fram till sista mars i Kivik och Vitemölla med omnejd, kommer att bli tuff, tror hon.

– Det här kommer att kännas i magen. Vad Marie än företar sig i filmen så gör det ont, hela tiden, oavbrutet. Och då gör det det. Det kan man inte spela, det måste kännas kroppsligt.