– Om den här filmen har lärt mig något så är att det bli uppmärksam på mina egna tillkortakommanden, säger huvudrollsinnehavaren Hugh Jackman.
TT träffar Zeller, Jackman och Laura Dern på den strandrestaurang som tillhör Hotell Excelsior. Det blir ett livligt snack om föräldraskap, om skuldkänslor och om hur man alltid som förälder känner sig otillräcklig.
I ”The son” möter vi Jackman som frånskild far som startat en ny familj. Hans tonårsson bor hos ex-hustrun. En dag hör hon av sig och säger att något är fel med sonen. Han har inte varit i skolan på flera månader och han vägrar tala om problemen med sin mamma.
Det slutar med att han flyttar hem till faderns nya familj – vilket efter hand leder till mer dramatik.
– När jag hade gjort ”The father” kände jag omedelbart att jag också ville filmatisera ”The son”. Jag tänkte inte på allt beröm och all uppståndelse kring ”The father”. Jag visste bara att det här var filmen jag skulle göra nu. Jag hann inte bli nervös. Det kommer nog nu i stället, säger Florian Zeller.
Hopkins med igen
”The father” gav Anthony Hopkins en mycket välförtjänt Oscar. Hopkins är med även i den nya filmen och han spelar också den här gången en pappa.
– Han kändes så rätt när jag hade skrivit manuset. Jag skickade det till honom och tre timmar senare hade han tackat ja.
Hugh Jackman och Laura Dern säger med en mun att det de tog med sig till sina karaktärer var ödmjukhet.
– Det är skrämmande, och det var funnits tillfällen där jag känt mig desperat. Vi har alla människor runtom kring, inte bara barn, som mår dåligt och som vi måste ta hand om. Och när det gäller barnen händer det ju att din partner och du tycker olika, säger Dern.
– Jag brukade tänka att jag måste vara stark och nån som barnen kunde luta sig mot. Men om jag visar mina svagheter så kan dom känna att de kan erkänna sina svagheter, säger Jackman.
Talar om känslor
Laura Dern säger:
– Allt som händer med pandemin, klimatförändringar och skjutvapenvåld har gjort att det finns en stor ångest i den unga generationen i dag. Jag har lärt mig mycket genom att titta på min 17-årige son och hans kompisar. De talar om känslor på ett sätt som vi aldrig gjorde. Och som min pappa aldrig gjorde.
Florian Zeller har också skrivit en pjäs som heter ”The mother”. Blir det nästa film? Han skrattar.
– Jag vet inte vad nästa kommer att handla om. Men det är möjligt att jag gör ”The mother” någon gång.