"The Survivor" är en smärre comeback för regissören Barry Levinson, som gör en betydligt mörkare berättelse än i de filmer som han blivit känd för, som "Good morning Vietnam" (1987), "Rain Man" (som gav honom en Oscar för bästa regi 1988) och "Wag the dog" (1997).

Visserligen tar Levinson vara på sin förmåga att låta en varm humor trösta efter ögonblick av omänsklig ondska. Förintelseöverlevaren Hertzko Haft, i USA mer känd under namnet Harry, förklarar exempelvis i en scen hur viktiga skämten var i koncentrationslägren: "även om de inte var särskilt roliga så räckte det".

Ben Foster spelar den polsk-judiske Haft, som rymmer från Auschwitz och under efterkrigstiden bosätter sig i Coney Island, New York. Han lider av grov PTSD och saknar sin käresta Leah. Han är övertygad om att hon är vid liv trots att chanserna är små. För att dra hennes uppmärksamhet till sig ger Harry Haft en intervju till en slemmig reporter som lyckas lirka fram historien från tiden i koncentrationslägret Auschwitz.

Hafts förflutna återberättas i plågsamma tillbakablickar, då han blir "värvad" av en lägervakt som utnyttjar hans boxningsfärdigheter för att tjäna pengar på vadslagning. Harry Haft tvingas slåss mot medfångar i matcher där förloraren blir avrättad på plats.

Det fysiska våldet är ändå sekundärt jämfört med den psykologiska grymheten i att tvingas skada sina kamrater. Ben Foster gör en imponerande insats både som den unge desperate Haft och sedan som den äldre ärrade versionen.

Intervjun gör att Harry Haft blir utstött av den judiska gemenskapen, men ger honom tillräckligt med uppmärksamhet för att få till en boxningsmatch med mästaren Rocky Marciano.

"The Survivor" har en tacksam premiss för en boxningsfilm. I likhet med de bästa, som "Tjuren från Bronx", "Rocky" och MMA-filmen "Warrior" handlar den mindre om "den stora fajten" och mer om boxarens kamp med sitt inre liv.