Armand "Mondo" Duplantis växte upp i Lafayette Louisiana. Den amerikansk-svenske olympiske mästaren, världsmästaren och världsrekordhållaren i stavhopp är också en outsider, vilket tacksamt nog gör honom fängslande att följa även utanför sportarenan. Duplantis berättar ärligt om att han inte kunde prata med tjejer och aldrig gillade skolan för att han inte hade utrymme att vara sig själv. Medan de andra ungarna hade basketkorgar eller fotbollsmål på bakgården hade Duplantis en madrass för stavhopp.

Armand Duplantis går snart från att tävla på gymnasienivå till att som 17-åring kastas in i världsmästerskap. Men med framgång kommer hat, och beslutet att tävla för Sverige blir kontroversiellt i USA.

”Det ligger i stavhoppningens natur att flyga nära solen”, som det påpekas i dokumentären.

Rivaliteten med amerikanen Sam Kendricks ägnas en del speltid, liksom vördnad för fransmannen Renaud Lavillenie. Men bäst är dokumentären i de personligt blottade ögonblicken. Duplantis sätter hård press på sig själv och hans ångest lättas inte av hans pappas missnöje. Duplantis den äldre — som på sin tid också var elitstavhoppare — står ofta med armarna i kors och bjuder inte på många leenden. Han erkänner också att han i viss mån lever genom sin son.

"Born to fly" väcker frågor om besatthetens pris genom den ansträngda far och son-dynamiken. Som en verklighetens "He got game" (1998), där Denzel Washington spelade en farsa som drillar sin son till att bli basketproffs med militärisk övertygelse.

"Han måste förstå att jag inte är han", säger Armand Duplantis, när hans pappa försöker hjälpa sin son att undvika de misstag han gjort.

Dokumentären är också en studie i elitidrottens extremer. Pressuppbåd, sponsorpengar och världsberömmelse. "Born to fly" lyckas med en svår balans. Den hyllar sitt subjekt, men behåller en kritisk blick mot elitsportvärlden.