Malmö den 28 april 1945. Efter andra världskrigets fruktansvärda fasor landstiger 2 000 överlevare, vilket förevigas i svartvita journalfilmer. Ansikten vänds mot kameran, några synbart glada, andra mer sammanbitna.

Filmaren Magnus Gertten har ägnat åtskilliga timmar och år åt dessa ansikten, materialet har varit utgångspunkten för hans filmer "Hoppets hamn" (2011) och "Every face has a name" (2015), där han har sökt upp ett flertal människor som syns på bilderna.

Kärlekshistorien "Nelly & Nadine" är den sista delen i hans dokumentärtrilogi (eller?) och det blir precis lika fascinerande som tidigare att följa med på det historiska detektivarbetet.

Den här gången utgår han ifrån Nadine Hwang. Bland de övriga koncentrationslägerfångarna sticker hennes asiatiska ansiktsdrag ut.

"Vad tänker hon på i det här ögonblicket när hon precis har blivit fri?", frågar sig Gertten i filmens inledning.

Svaret hittar han – på ett lantbruk i Frankrike.

Det visar sig att Sylvie, en medelålders kvinna som sett "Every face has a name" har kontaktat Magnus Gertten. Hon har en stor kista på vinden, med sin mormors gamla brev, foton och hemmafilmer, som hon aldrig orkat öppna. Det har varit för smärtsamt. Men nu kanske?

Därifrån vecklas en fascinerande historia ut – från ett livsavgörande möte i den mest djävulska av miljöer, till ett liv i glädje och gemenskap i Venezuela, långt ifrån krigets fasor. Det känns som att få ta del av en riktig skatt när Sylvie i nutiden tar fram breven och bilderna, som visar en sida av mormodern som hon aldrig tidigare har sett, eller velat se.

Fotografen Caroline Troedssons fina bilder av franskt jordbrukslandskap blandas med arkivbilder och gamla super-8-filmer. Effekten är slående, det känns som att titta in i ett fönster mot en oupptäckt värld, som verkligen förtjänar sin plats i historien.