I ett förtrollat hus i en undanskymd dal i Colombia bor Mirabel Madrigal med sin stora familj där alla familjemedlemmar har välsignats med varsin magisk gåva. Mamman kan bota sjukdomar med sin matlagning, en syster är superstark, en kusin kan ändra skepnad, och så vidare. Men stackars Mirabel har blivit utan förmåga. Trots att både hon och familjen gör sitt bästa för att hålla god min står det klart att hon sticker ut och är annorlunda. Situationen blir heller inte bättre när det verkar vara Mirabels fel att det magiska huset börjar krackelera och familjemedlemmarnas magi blir svagare.
Där har vi upplägget, och mycket mer än så händer faktiskt inte. Här finns ingen elaking att bekämpa, egentligen inga riktiga hinder att övervinna och inte särskilt mycket friktion eller insats alls. Kvar finns liksom bara en dallrande hög med stora känslor och "empowerment". Ni vet den där sortens luddiga individualism som är det moderna Disneys stapelvara. Bara du accepterar vem du är, tror på dig själv och omfamnar andras olikheter så blir allt magiskt igen. Okej då, men är det verkligen för mycket begärt att få ett spännande äventyr också?
Visst är Mirabel väldigt sympatisk och hon ringar fint in hur vilsna de där tidiga tonåren kan vara. Men vad hjälper det när manuset tycks skrivet av en mindfulness-instruktör som trippar på DMT?
Samtidigt jobbar andra delar av Disneys drömfabrik i treskift för att kompensera. Visuellt är "Encanto" väldigt festlig – faktiskt rena explosionen av färger, fest och magi. Det finns något taktilt i detaljerna, man vill liksom bara sträcka ut handen och känna på tyger, murbruk och åsnepäls. Det är här i bildspråket och i den svängiga cumbia-musiken som vi hittar något distinkt colombianskt. Okej, handlingen utspelas i en storfamilj ledd av en matriark till abuela, men den latinamerikanska kulturen känns ändå mest som en kuliss.
Filmens många sångnummer är dessutom frustrerande platta och färglösa. Man hade nog väntat sig lite mer av Lin-Manuel Miranda – mannen bakom musikalen "Hamilton" – som har komponerat låtarna. Kanske har en del gått förlorat i den svenska översättningen eller så är bara "Hamilton" otroligt överskattad. Hur som helst är det synd på en så vacker filmupplevelse.