Grottpojken Grabb lämnar sin familj för att ge sig ut och hitta "Morgondan", ett mytomspunnet paradis bortom det karga och oförlåtande stenåldersland han har vant sig vid. Han hinner växa upp till tonåren när han en dag stöter ihop med tigerflickan Iip och ljuv musik uppstår. Problemet är att Iip fortfarande "bor hemma", eller snarare är del av sin familjeflock som på order av pappa Grugg gör allt tillsammans. Inklusive att sova i en stor hög tillsammans med den sabeltandade tigern Knubbis och farmor Momma som sover med öppna ögon.
Redan i den första kvarten är "Croodarna 2" ett flamsigt nöje att titta på. Tonträffen är utmärkt med ett överdrivet grimaserande minspel och färgstarka varelser, allt paketerat i ett rappt actionkomeditempo.
Snart hittar familjen precis den sorts paradis som Grabb verkar ha letat efter. En oas fylld av exotiska frukter. Oväntat nog bebos det av en annan familj vid namn Bättreman, ett slags stenålderns svar på självgoda storstadsbuddhister. En mamma och pappa (komplett med så kallad "manbun") som liknar new age-yogis och dricker färsk bönjuice.
Kulturkrocken mellan "stad" och land är ett faktum och leder till många garv också för vuxna. Till skillnad från de oborstade Croodarna har familjen Bättreman separata rum för alla, toaletter och praktiserar ett helikopterföräldraskap på dottern Sol, som aldrig har fått en skråma.
De två familjernas olikheter leder till bråk och är på väg att sabotera allas drömmar, men när ett gäng argsinta "snytingapor" (som kommunicerar med slag i ansiktet) kidnappar männen för att blidka ett argt babianmonster lär sig familjerna snart en läxa om att samarbeta. Sensmoralen om att jobba tillsammans mot en gemensam fiende illustreras när Croodarnas flockmentalitet faktiskt har sina fördelar framför Bättremans mer individbaserade levnadsfilosofi. Särskilt när den gamla Momma skakar liv i Dundersystrarna, en stam av krigarkvinnor, för att rädda gubbarna ur en svår knipa.
Budskap och sensmoral i all ära, men det som höjer "Croodarna 2" över mycket annat i barngenren är den anarkistiska estetiken, de gummilika uttrycken och den spänstiga humorn. Inte en död minut, som det brukar heta.