Kanske kommer det att i framtiden sitta någon seriös cineast och omvärdera "Benedetta". Detta har ju skett med Verhoevens lättklädda kalkon "Showgirls". Den sågades strax ovanför sina höga stilettklackar vid premiären, för att på senare tid ha upphöjts till kultfilm.

Men än så länge är den här historien om en nunna under 1600-talet – som först ses som en visionär för att sedan anklagas för fejkade mirakel och homosexualitet – ett kletigt voyeuristiskt spektakel. Och inte på ett bra sätt, även om det börjar lite festligt.

Benedetta (Virginie Efira) växer upp i ett franskt kloster och är en hängiven nunna. Som vuxen ser hon "sin make" Jesus i olika syner, som ofta går ut på att hon blir penetrerad av pilar eller upptäcker ormar under klänningen.

En dag dyker det misshandlade incestoffret Bartolomea (Daphne Patakia) upp och söker skydd. Hennes närvaro får Benedetta ur balans, inte minst eftersom Bartolomea fem minuter efter ankomst tar oblygt initiativ till hett sex med Benedetta. Hon kommer också på denna films verkliga show-stopper: hon täljer en dildo av en Jungfru Maria-figurin.

Är det provocerande? Möjligen för påven.

Men det är ju intressant att 83-årige Verhoeven ("Basic instinct", "Elle") tar chansen att exponera nakna kvinnokroppar som är tidsenligt slappa, håriga, smutsiga och ändå får njuta rikligt på egna villkor där i klostret. Äsch, skoja.

Det blir precis lika genant smetigt att se de släta och välsminkade Benedetta och Bartolomea ha sex som det blev i "Blå är den varmaste färgen", där den manliga blicken hade fluktfest.

Men någonting vill väl Verhoeven berätta? Eftersom han ändå gjort sig besväret att anlita Charlotte Rampling och dessutom blinkar så ihärdigt till publiken att man utgår från att det också finns något slags story här? Lite satir kanske?

Tja. Det fanns alltså maktspel och dubbelmoral hos kyrkans män och kvinnor under 1600-talet. Och folk drogs lätt med i fejkade nyheter. Ser man på.