När det krisande äkta paret Guy (Gael García Bernal) och Prisca (Vicky Krieps) reser till en solig semesterort med sina två barn står det snart klart att något skumt är i görningen. Känslan förstärks när hotellets klämkäcke men uppenbart tvivelaktige chef, spelad av svenske Gustaf Hammarsten, tipsar om en hemlig paradisstrand dit familjen strax därpå beger sig tillsammans med en förväntat brokig skara medresenärer, bland dem en läkare, en rappare, en skönhetsdrottning och minst en person med en mörk hemlighet. Knappt har de hunnit packa upp parasollerna förrän strandens paradisiska fasad börjar rämna. Barnens badkläder sitter plötsligt för tajt. Sanden är full av rostiga bestick. Tiden går fortare. Och med den: åldrandet.
Det är en spännande och för M Night Shyamalan ovanligt rak idé, baserad på en serieroman av Pierre-Oscar Lévy och Frederick Peeters. Särskilt i en tid där just åldrande skys med alla medel. Att ägna sitt liv åt att mota rynkor i grind bara för att få se fasaden krackelera på en kvart, att gå från fem till hormonstinn tonåring på en eftermiddag – vad gör det med en människa?
"Old" har inga svar. I stället slarvas ansatsen bort så fort den börjat bjuda på faktisk spänning. Trots att händelser staplas på varandra känns filmen utdragen. Visst stiger pulsen ibland, någonstans mellan fruktlösa flyktförsök och blodiga strandoperationer, men "aha"-ögonblicken uteblir. Filmens unga skådespelare (Thomasin McKenzie, Eliza Scanlen, Alex Wolff) gör dock sitt för att hålla oss på tårna. Detsamma gäller fotot. Där dialogen ofta är onaturligt styltig lyckas fotot, signerat Mike Gioulakis, skapa den sorts subtila spänning som "Sjätte sinnet"-regissören kan bemästra, men som han i "Old" tycks ha valt bort till förmån för övertydliga hintar (för att citera en av de strandade turisterna: "something is going on with time on this beach").
Nedgrävd på stranden hittar barnen – nu vuxna – en anteckningsbok där en tidigare förmodat förolyckad strandbesökare klottrat ner idéer för sci fi-filmer. Det är inte svårt att föreställa sig att M Night Shyamalan äger en liknande lista. Hans problem är knappast att han saknar intresseväckande uppslag (möjligt undantag: "The happening"), utan att förvalta och förverkliga dem. Ibland lyckas han, men "Old" når inte hela vägen fram.