Greville Wynne var en brittisk affärsman som på 60-talet rekryterades av underrättelsetjänsten MI6 för att spionera på Sovjet och landets planer på att beväpna Kuba med atommissiler.

I "The Courier" gestaltas Wynne av Benedict Cumberbatch med ödmjuk framtoning. Wynne skildras som en karl med viss trivselalkoholism som absolut inte kan något om spioneri. Enligt två påstridiga agenter från MI6 respektive CIA ger det honom en perfekt täckmantel som resande affärsman.

Han tackar motvilligt ja efter ett peptalk om en potentiell atombomb i London ("din familj kommer att dö om du inte gör det här" – är andemeningen).

Wynnes fru Sheila (Jessie Buckley) är förstås nervös över att han ska åka till Sovjet i under så oroliga tider. Men hon får aldrig veta Wynnes faktiska uppdrag, och han dämpar hennes oro med att affärerna kommer blomstra.

Snart dricker Wynne vodka i Moskva och smyger tillbaka meddelanden från sin ryska kontakt Oleg Penkovskij (Merab Ninidze).

Paranoian eskalerar snyggt ju djupare Wynne och Penkovskij penetrerar de sovjetiska stathemligheterna. De två spionerna blir dessutom goda vänner och träffar varandras familjer. Ett "bromantiskt" inslag som nyanserar vad som kunnat bli en klichéartad "ryssen kommer"-historia.

"The Courier" är en gammeldags spionthriller i det behändiga filmformatet, det vill säga inte utdraget i tio onödigt pratiga episoder. Det gör att intrigen behåller sin spänst under lejonparten av speltiden. Sovjetimperiets hotfulla kraft framstår också som mäktigare tack vare imponerande historisk scenografi.

Det är bristen på riktigt nya idéer, när det gäller form och berättande, som får "The Courier" att framstå som lite för välbekant. Så blir det ofta när sanna historier ska redovisas, det estetiska blir mer en kuliss än ett livsviktigt organ. Behållningen är ofta hur den krypande paranoian skildras, med suspekta blickar, stressat fummel och en eskalerande atomkapplöpning som ständigt sipprar in i den tröttsamma vardagslunken.