I Sverige känns traditionen med käcka tv-pastorer som uppmanar sina följare att donera pengar som en udda företeelse.
Men i USA var exempelvis Jim och Tammy Faye Baker superstjärnor under 1960–80-talen – och del av den evangeliska rörelse som har blivit en verklig maktfaktor i det republikanska partiet.
Filmen "The eyes of Tammy Faye" handlar om parets uppgång och fall, främst ur hennes perspektiv. Lilla Tammy Faye växte upp under enkla förhållanden, med en stor kärlek till Gud. Kanske som en kompensation för frånvarande moderkärlek, hinner man tänka innan filmen raskt kliver vidare.
På ett bibelcollege hittar hon kärleken i den charmige predikant-lärlingen Jim Baker (Andrew Garfield), som går på tvärs mot alla ideal om askes och gudsfruktan. Hans optimism och kristna kapitalism går rakt in i Tammy Faye. Hennes starka vilja och livsglädje fångar hans hjärta. Tillsammans blir de en strålande duo i guds tjänst.
Snart blir de en maktfaktor, pengarna rullar in och de får en egen satellit som sänder deras Praise The Lord-kanal över hela världen. Framför allt Tammy Faye börjar utmana konservativa krafter inom rörelsen, genom att exempelvis bjuda in en aids-smittad homosexuell man till sitt program.
Det är ett stort problem att man aldrig riktigt lyckas se förbi Jessica Chastains och Andrew Garfields sminkningar. Men Jessica Chastain jobbar hårt för att tränga igenom silikonbeläggningen i sitt ansikte. Och hon är hela tiden lite bättre än det ganska platta manus som hon har att jobba med.
Riktigt hur mycket den till synes mycket naiva Tammy Faye visste om den ekonomiska brottslighet som Jim Baker dömdes till fängelse för blir oklart i filmen. Hon shoppar mest bekymmerslöst pälsar till hela familjen och sminkkontot är snart större än Dolly Partons.
Montage efter montage med flashiga paljetter, fluffiga frisyrer och halleluja-körer gör inte heller sitt för att fördjupa bilden. Inte ens den krackelerande relationen till maken bränner till, hur många piller Tammy Faye än sköljer ned med cola light och långa, vassa naglar.