Det finns filmer som är så behagliga att titta på att man bara njuter och vill stanna kvar i stämningen långt efter att eftertexterna rullar.
Det här är inte en sådan film. "Passion" är själva antitesen till en sådan film. Den skaver, den provocerar, den framkallar lätt illamående och kan säkert skrämma i väg delar av publiken redan under första halvan. "Tänk på att ta hand om dina egna gränser när du tittar", är en uppmaning till publiken vid filmstart och det är värt att hålla i minnet.
BDSM populariserades genom "Fifty shades of Grey"- serien. Det är inte första gången ämnet tas upp i en mer seriös form, 2015 gjorde Lina Maria Mannheimer filmen "Ceremonin", som skildrade den kända, franska riks-dominatrixen Catherine Robbe-Grillet och på ett närgånget men ändå distanserat sätt visade upp vad BDSM kan vara.
I "Passion" tar Maja Borg ett konstfilmsgrepp på ämnet och sätter sig själv i centrum. Ett destruktivt förhållande har fått henne att fundera över sitt liv. Hon inser att hon inte vill vara "den undergivna" och testar i ett BDSM-förhållande att ha en slav. Det blir minst sagt självutlämnande och utmanande att titta på.
Hon möter också andra som frivilligt lever i slav-mästare-relationer och säger sig må bra av det.
"Passion" är, som man brukar säga, inte för alla. Det handlar om gränser, var de går och hur man drar dem. Det handlar också om längtan, den mänskliga, inre längtan som i den här filmen beskrivs som en hunger som inte kan stillas.
Men folk försöker. Och genom några snabba penseldrag jämförs praktiker inom BDSM med ritualer inom kristendomen. Det blir mest en smaskig premiss även om filmen är som mest intressant när prästen Mary Philipsson pratar med Maja Borg om hur hen, som är skeptisk mot kyrkan som institution, kan närma sig Gud.
För dem som kommer till "Passion" för den intellektuella övningen så väntar absolut några intressanta sekvenser. Filmen har också snyggt foto och klippning. Men man får också ta att man hamnar på en lesbisk porrfilmsinspelning där det dras gränser kring grova sexuella praktiker, utan att man blir helt hundra på varför.