Bröderna Joe och Anthony Russo är kanske mest kända för att ha regisserat Marvelfilmen "Avengers: Endgame". I en intervju med The Hollywood reporter förklarade de nyligen att biografbesök var "elitistiska" eftersom det kostar så mycket pengar att besöka en biograf.

Det världsfrånvända uttalandet blev viralt. Kriget mellan biografälskare och strömningsförespråkare triggades igen. Många jämförde (det visserligen dyra) priset på ett biografbesök med Netflix (nyligen höjda) månadsavgift, samt med den groteska budgeten för "The gray man", en film som kritiker varit rörande överens om helt saknar underhållningsvärde.

Det är svårt att inte bli deprimerad av ett klimat där krav på humor, originalitet eller konstnärliga ambitioner enligt några av dagens bäst betalda regissörer räknas som elitism.

I "The gray man" spelar Ryan Gosling agent Sierra 6, eftersom "007 var upptaget". Han är en yrkesmördare för CIA som skickas ut på ett uppdrag för att mörda en av sina företrädare. En bländande actionsekvens på en festvåning i Bangkok hör till filmens enda höjdpunkter. Måltavlan lämnar känslig information efter sig, och snart är 6 ett hett villebråd för sin egna arbetsgivare.

CIA hyr in en frilansande spårhund med det löjliga namnet "Lloyd Hansen", spelad av Captain America själv: Chris Evans. Hansen river upp halva världen för att försöka likvidera agent 6, och får alla tänkbara resurser av CIA för att göra det. Varje actionscen påminner om den nästa, då 6 jagas från metropol till metropol och ett hetsigt drönarfoto fångar ännu en fantasilös pang-pang-scen.

Visst hatar vi Lloyd Hansen, men inte för att han är en bra skurk, utan för att Evans är så irriterande fel för rollen att spänningen sjunker för varje ruta han medverkar i.

I övrigt hoppas Russo-bröderna att publiken ska oroa sig över Agent 6:s gamle chef (Billy Bob Thornton i en orimligt tafflig peruk med tanke på budgeten) och hans kidnappade dotter som förstås har en pacemaker (ett substitut för personlighet).

Ryan Gosling gör sitt bästa som tuffing med mjukt hjärta men trots att han gjort rollen så många gånger förut (och bättre) har han ett nästan omöjligt uppdrag, med ett ointressant barndomstrauma som ursprungsberättelse och repliker som grävts upp från B-filmskyrkogården.