Den japanska terapiformen "shinrin-yoku" (direköversatt "skogsbad") utgår från idén om naturens läkande kraft. Överarbetade kontorsslavar vallas ut i skogen där fågelkvitter, porlande bäckar och känslan av att låta handen vila på barken av ett uråldrigt träd ska göra dem till fria, lyckliga människor igen.

Metoden (som ska vara effektiv) utgår från en idé om naturen som en renodlat god kraft. Det är något som den isländske regissören Valdimar Jóhannsson skulle ha ett och annat att säga om.

Huvudpersonerna i hans film "Lamm" badar rent bokstavligt i natur, men den är varken mild eller tröstande. Människorna blir som små dockskåpsfigurer i relation till den vildsinta forsen, det mäktiga fjället och vädrets oberäkneliga omslag – från förblindande snöstorm till ogenomtränglig dimma.

I centrum för berättelsen står paret Maria och Ingvar (Noomi Rapace och Hilmir Snær Gudnason), fårbönder i den isländska vildmarken. Det är ett fåordigt äktenskap, präglat av hårt arbete och en outtalad sorg efter en svår förlust. Men så föds en märklig lammunge, Ada, som de tar till sig som sitt eget barn.

När Ingvars bror, den avdankade rockstjärnan Petur (Björn Hlynur Haraldsson), kommer till gården äcklas han av deras beslut. Men de retar också upp betydligt farligare, vildare krafter som inte ser med blida ögon på att förlora en av sina egna till den mänskliga civilisationen.

Med sin genomträngande blick och sina vassa kanter är Noomi Rapace den perfekta centralgestalten i denna både ödesmättade och totalt oförutsägbara film. "Lamm" är sagolikt vacker men aldrig insmickrande – ett drama toppat med övernaturliga inslag som chockar och roar, samtidigt som de aldrig rubbar tyngden i själva berättelsen.

Det är upp till var och en om man vill tro på goda skogar eller en hämnande vildmark. Men badar i naturen, det gör du på egen risk.