Österlen. Det blåser kalla vindar runt semesteridyllen när stockholmarna har åkt hem för säsongen och jägare tagit deras plats för att rensa trakten på vildsvin, som kommer allt närmare husknuten.
I sitt elegant inredda sommarhus vankar den upprivne Thomas av och an i väntar på sin fru Marie. Det är bister temperatur även i äktenskapet som är på upphällningen. De som var ett sådant power couple ska skiljas. Huset ska säljas.
Marie, som är en framgångsrik affärskvinna, vill bara bort, men måste träffa Thomas, den briljante författaren, en sista gång för att möta köparna av sommarhuset och skriva på handlingarna. För Thomas är det en möjlighet att ställa allt till rätta – och övertala Marie om en sista chans.
Men varför kommer aldrig köparna? De dröjer. Så Marie blir kvar. Och Thomas försöker komma åt Marie med alla sina knep. I bakgrunden måste Maries nya kärlek – en kvinnlig fotograf– hålla sig undan.
Marie vill inte ge Thomas ammunition i den känslomässiga striden genom att visa upp sin älskarinna. Men kan hon hålla sig undan? Och vad är det för oväsen i skogen – varför är vildsvinen så nära?
Richard Hobert har placerat sina båda stjärnskådespelare i en perfekt miljö för ett kammarspel om en uppslitande skilsmässa. Livia Millhagen och Rolf Lassgård är också superba i sina roller.
Men manusförfattaren Hobert har inte varit rättvis i rollfördelningen. Lassgård får mer att jobba med. Får använda ett större register. Marie är den kalla och beräknande som vill bryta upp det som har varit och nu även sälja huset. Man anar att regissören står på Thomas sida.
Det finns inget originellt med skildringar av separation, svek och förödmjukande knäkrypande inför sitt ex. Vi har alla varit där. Det måste till något mer. Så för att skilja sig från mängden gör Hobert ett ödesdigert val och växlar in på thrillerspåret mot slutet.
Hobert har inte en lika säker hand med thrillergenren. Det blir en ganska grisig avslutning på det hela som lämnar en besk bismak i munnen hos betraktaren.