Drömmen om storstaden är väl lika gammal som den industriella revolutionen. Men för varje storögd ung person som anländer med en tung resväska och storslagna planer, väntar minst en våldsam fallgrop att falla ned i, inte sant?
Den unga modestudenten Eloise (Thomasin McKenzie) hinner bara kliva in i taxin på väg till studenthemmet innan hon utsätts för ovälkomna gliringar från chauffören. Neonskyltar blinkar oroväckande och Eloise får en snabb försmak av hur storstadens ljusskygga delar ständigt kräver ny, ung, kvinnlig kanonmat.
Eloise är besatt av 1960-talet men hon är framför allt av känslig natur. Hon ser döda människor, en egenskap som snart försätter henne i en obehaglig våldsspiral. Eloise rattar in en mental frekvens som sänder den unga lycksökerskan Sandies (Anya Taylor-Joy) självsäkra framfart i Soho-natten under just 60-talets glada dagar.
I en snygg filmisk lek med speglar uppstår en drömlik tillvaro där Eloise följer den kaxiga Sandie som navigerar det komplexa spelet av blickar, begär och kapital i patriarkatet.
Anya Taylor-Joys lek med elden är inledningsvis hypnotiserande, både för biopubliken och för Eloise, som är blyg och udda och långt ifrån en femme fatale.
Edgar Wright har skapat en underhållande skräcksaga och han ska ha all kredd för att han tar fasta på den ibland skräckartade känslan av att vara jagat villebråd, som unga kvinnor genom alla tider har fått hantera.
Det behöver ju inte alltid sluta som man kan tro. Fråga bara Catherine Deneuve i Roman Polanskis stilbildande "Repulsion".
Precis som i Wrights svängiga biljaktsdrama "Baby driver" (2017) spelar musiken en stor roll. 1960-talshits som Petula Clarkes "Downtown" och Cilla Blacks "You're my world" strösslas genom soundtracket, vilket också bidrar till en tidlös stämning.
Ett litet hack i den elegans som präglar filmen uppstår i den tredje akten, då alla trådar ska dras ihop. Det är synd.
Men i stort verkar Edgar Wright ha haft väldigt roligt i sin lek med olika genre-konventioner, vare sig det gäller psykologisk thriller, slasher-film eller rent av zombieskräck, vilket smittar av sig. Läskigt blir det också.