I de flesta västernfilmer har svarta cowboys varit i princip helt frånvarande. Detta trots att en fjärdedel av alla cowboys i verkligheten lär ha varit svarta. Även i Quentin Tarantinos ”Django unchained” väckte en svart man på häst stor uppståndelse.
Det där vänds upp och ned i Jeymes Samuels mycket underhållande och mycket våldsamma film. Här är i princip alla svarta, och de få vita som finns med är perifera figurer. När några av huvudpersonerna besöker en stad där det bara bor vita, är även husen kritvita, detta till skillnad från de svartas stad där husen är målade i de mest strålande färger.
Klassisk hämnd
Alltnog, huvudperson är Nat Love, som leder ett litet gäng laglösa. Som barn fick han se sina föräldrar bli mördade av Rufus Buck, som lät pojken leva men skar in ett sår i hans panna. Buck sitter nu sedan många år i fängelse, men när Nat får veta att hans dödsfiende har rymt vill han utnyttja möjligheten att hämnas. Allt leder till en uppgörelse mellan Nats och Bucks två gäng i den stad som Buck ser som sin.
Samuel kan sin västernhistoria, här finns vinkar till klassiker i genren, från amerikanska filmer till spagettivästern. Men han är ingen traditionalist, vilket märks inte minst på musiken – actionscenerna beledsagas av allt från soul till reggae. Det känns fräscht och aldrig sökt. Dessa actionscener är som sagt mycket våldsamma, blodet skvätter frikostigt filmen igenom.
Blytung insats
Många av filmens figurer har funnits på riktigt, men Samuel och hans medförfattare Boaz Yakin har fabulerat fritt kring dem. Det som händer i ”The harder they fall” har inte hänt på riktigt.
Skådespeleriet är överlag briljant, självfallet toppat av alltid blytunge Idris Elba som Rufus Buck. Regina King spelar hans sidekick Trudy – denna mångsidiga aktris har uppenbarligen haft mycket kul med denna för henne ovanliga roll. Nat spelas av Jonathan Mayers, som hade den manliga huvudrollen i ”Lovecraft Country”. Både han och Jeymes Samuel är mycket välkomna tillbaka med en ny västern om tillfället skulle dyka upp.