Vid första anblick sällar sig "The unforgivable" till genren Seriöst Drama. Det visuella präglas av smuts. Fukten och kylan i de gråa Seattlemiljöerna går att förnimma.
Allting ska kännas äkta, vilket understryks av faktumet att den lovande tyska regissören Nora Fingscheidt sitter vid rodret, med superstjärnan Sandra Bullock som filmens galjonsfigur.
Men illusionen spricker snart.
Bär mördarstämpel
Ruth Slater (Bullock) har avtjänat 20 år i fängelse för mordet på en sheriff. Vid gripandet separeras hon från sin femåriga lillasyster, som blir omhändertagen.
Under alla år har Ruth skrivit brev till sin syster utan att få svar. Nu är det dags att söka upp henne, och det visar sig inte vara särskilt lätt.
Filmen ställer åtminstone en fråga som borde kunna skapa några minuters engagemang vid middagsbordet, nämligen följande: Finns det någon handling som är oförlåtlig? Alltså verkligen helt och hållet fullständigt, förutom kanske i en biktstolsliknande situation, oförlåtlig?
Av sin övervakare får Ruth Slater höra att hon kommer att bära sin stämpel som polismördare vart hon än går, något andra hon träffar på inte är sena med att bekräfta. Som svar på detta svarar Ruth "Jag har gjort mina 20 år i fängelse. Jag har sonat brottet."
Småelakt och duggregn?
Men denna inbjudan till ovanstående moraliska eller filosofiska diskussioner är helt och hållet inläst på egen hand. Filmen verkar överhuvud taget inte vara intresserad av att dröja sig kvar i någonting särskilt länge, förutom de två systrarnas återkommande, fragmentariska, tillbakablickar på traumat som skilde dem åt.
Vem var Ruth innan allt hände? Det får vi aldrig veta. Hur var hennes tid i fängelset? Hon kanske skaffade sig några tatueringar, eller så hade hon dem redan.
"Det är precis likadant här ute som där inne", säger huvudpersonen vid ett tillfälle. Det innebär antagligen att folk är lite småelaka mest hela tiden och att det ständigt duggar. Eller? Ingen vet.
När sista akten urartar i det melodrama av matinékaraktär som hela tiden jäst under den skitiga "det här är riktig film såsom den ser ut i Europa"-ytan, då har det för länge sedan blivit läge att stänga av.