Saga bio i Mjölby invigdes 1942, och håller stilen.
När gipsfabriken i Empire, Nevada stängs 2011 dör hela stan. Fern (spelad av Frances McDormand) är för ung för pension, för gammal för att börja på nytt, änka och barnlös. Hennes enda chans att tjäna sitt levebröd är att ge sig ut på vägarna i en liten, skraltig husbil.
Så börjar Chloé Zhaos "Nomadland" som gifter fiktion med dokumentär, och små människor med stora, öppna, amerikanska vidder. Det snöar priser och Oscarsnomineringar över "Nomadland", och en sådan film vill man se – helst på en riktig bioduk.
I stora städer som Linköping eller Norrköping kan man fetglömma det. Filmstaden har fortfarande stängt i hela landet, liksom kommunala Cnema i Norrköping.
Men den mindre kedjan Svenska Bio, som har ett 30-tal biografer runt om i Sverige, håller fortfarande öppet trots att de bara får släppa in åtta personer per visning. I Motala, Mjölby och Västervik kan man gå på bio med väl tilltagen distans mellan besökarna. Det kan inte vara lönsamt, men det är en kulturgärning.
Svenska Bio ägs till hälften av Filmstaden och till hälften av Peter Fornstam. Det är han som alltid uttalar sig för TT när Folkhälsomyndigheten ändrar på sina restriktioner, och varje gång frågar varför gym och butiker får släppa in 500 personer, medan biografer där man sitter tyst och stilla är så farliga att högst åtta personer får vistas i dem samtidigt.
Saga i Mjölby tillhör biografkedjan Svenska Bio, som fortfarande håller öppet.
Min respekt för restriktionerna och smittrisken är stor, men på påskdagen, när få människor är i rörelse, dristar jag mig till att ta tåget till Mjölby. Det är gott om utrymme. En del ungdomar ombord hälsar på varandra med handskakningar och kramar – de kanske har missat all information de senaste 13 månaderna?
Saga i Mjölby är en äkta biograf från 1942 med bevarad neonskylt, biljettkassa och inredning, bara det är en upplevelse värd resan. Och att se film på bio igen är, ursäkta om jag upprepar mig, helt enkelt underbart.
Frances McDormand i filmen "Nomadland".
"Nomadland" med sina ödsliga landskap och tomma parkeringar skildrar USA efter finanskrisen men känns lika ofta som en apokalyptisk framtidsvision och Fern känns inledningsvis lika utsatt som Matt Damon i "The martian". Sedan lär hon känna andra nomader och finner sig till rätta med sin nya, rörliga livsstil.
Det får nog jag också göra. Filmutbudet nu är mycket bättre än i höstas. Till helgen är det premiär för Thomas Vinterbergs "En runda till" – och kanske dags för en resa till.