Somliga hittar tid att läsa klassiker som "På spaning efter den tid som flytt" i sin karantän. Själv går jag efter arbetsdagens slut två meter från skrivbordet till tv-soffan och botaniserar i filmhistorien, på spaning efter lite verklighetsflykt från den tid som flytt.
"Metropolis" (1927) är alla science fiction-filmers moder. Min son fick den i julklapp, nu såg vi den äntligen.
Mer science fiction hittar vi i en dvd-box med brittiska kultfilmer, först kalkonen "The terrornauts" (1967) komplett med gröna utomjordingar. Men nästa film, "Unearthly stranger" (1963), visar sig vara en stilfull och välspelad svartvit thriller med en slutscen man aldrig glömmer.
En av skådespelarna, Philip Stone, ser bekant ut. Han visar sig ha varit med i "The shining", men även spelat general Jodl i "Hitlers sista dagar" (1973). Jag blir nyfiken och hittar filmen på bibliotekens strömningssajt Cineasterna. Alec Guinness gör en suveränt löjlig Hitler i denna föregångare till "Undergången" (2004), inklusive en mer civiliserad version av det berömda raseriutbrottet.
På Cineasterna hittar jag tips om påskfilm. Vad kan väl passa bättre på långfredagen än Pasolinis svartvita version av Jesu liv i "Matteusevangeliet" (1964)? Spoiler alert: precis som i "Hitlers sista dagar" dör huvudpersonen på slutet.
Kan en sådan guldgruva som Cineasterna ha någon film av den sovjetiske mästaren Andrej Tarkovskij? Nej. Jo, om man söker på "Tarkovsky"! Så påskaftonen förgyller jag med kritikerfavoriten "Nostalgia" (1983) som jag inte sett på många år: vacker, gåtfull och krävande.
Men i en scen tittar en liten pojke rakt in i kameran och frågar "Är det här världens undergång?" Vad jag än ser blir jag påmind om verkligheten. Jag kan lika gärna gå den till mötes.
Dokumentärfilmen "Till min dotter" (2019) är inspelad i det belägrade Aleppo i Syrien under kriget. Den väjer inte för skrämmande bilder, och påminner om att det finns hemskare ondska än virus. Filmen hann precis ha biopremiär innan Filmstaden stängde, nu finns den gratis på Cineasterna.
Annandag påsk tar jag hjälp av Marvel. I "Avengers: Endgame" (2019) reser superhjältarna tillbaka i tiden för att stoppa en katastrof som dödat halva Universums befolkning. Vid premiären blev jag inte övertygad av deras mixtrande med historien, men jag har ändrat mig. Det är värt att testa.