Det är inte ofta Hollywood bryr sig om Sverige. Men nu kommer, inom loppet av en vecka, inte mindre än två amerikanska filmer som utspelar sig här: "Stockholm" och "Midsommar".

"Stockholm" handlar om Norrmalmstorgsdramat 1973, när rånaren Janne Olsson tog tre anställda som gisslan på Kreditbanken i Stockholm och krävde att få dit Clark Olofsson. Att en av kvinnorna tog Olsson i försvar i ett radiosänt telefonsamtal med Olof Palme gav upphov till uttrycket "Stockholmssyndromet", och det är väl den kittlande relationen mellan offer och förövare som lockat filmskaparna.

I trailern ser det mesta väldigt amerikanskt ut, det är bara en äkta svartvit polisbil av gammalt hederligt snitt som är tydligt svensk. "Stockholm" hade premiär i fredags men visas ännu inte i våra trakter. Tyvärr, för man blir väldigt nyfiken.

"Midsommar" har premiär över hela landet, i morgon onsdag. Den är skriven och regisserad av Ari Aster. Han lyckades förra sommaren med konststycket att göra en skräckfilm som kritikerna gillade: "Hereditary". Den verkade så läskig att jag undvek den, men hans nya film kommer jag inte undan.

"Midsommar" handlar om några unga amerikaner som gästar ett midsommarfirande i Sverige – och dras in i någon slags hednisk ritual med många blodiga inslag. Bortsett från majstången ser allting, inklusive en nytillverkad runsten, lite fel ut i trailern. Att filmen är inspelad i Ungern lär inte göra midnattssolen och matjessillen mer äkta. Jag är skeptisk men nyfiken.

Vi är ju vana vid att se tyskar säga "the third reich" och fransmän och ryssar tala engelska i amerikanska filmer. Då skaver det inte lika mycket som när Hollywood klampar in i Sverige. Ett exempel var när David Fincher, som jag haft sådan respekt för efter "Seven" och "Fight club", gjorde sin svengelska Stieg Larsson-filmatisering "The girl with the dragon tattoo" (2011) här.

Där bar folk täckjacka och mössa på sommaren, och där låg det snö på gröna löv i december. En svensk skådespelare sade "Skellefteå" och Daniel Craig svarade "Skull-left-eh-ah". Varför kunde inga svenskar i teamet ingripa mot de värsta dumheterna?

Man blir ju orolig för hur de nya filmerna ska förvränga omvärldens bild av Sverige. Vårt gamla fina rykte som de nakenbadande blondinernas och självmördarnas hemland har ju redan fått en knäck av Trumps prat om "last night in Sweden" och illasinnade påståenden om no-go-zones.

Så please, snälla amerikaner: tro inte på allt ni ser i "Midsommar". Om ni vill ha en mer trovärdig bild av vår svenskaste högtid bör ni i stället se hur Norrköpingsgänget Crazy Pictures skildrar midsommaren i "Den blomstertid nu kommer" (2018): som ett enda långt, grått, kallt ösregn.