Lidelsefullt och personligt

I stora röda solbrillor och korpsvart hår gjorde Nina Persson i A Camp entré på Hawaiiscenen på fredagen. Lite lagom blygsamt dansande fram till mikrofonen.
Och det var så det började. I ett lugnt tempo, lidelsefullt och personligt.
Nina Perssons inte helt tonsäkra, men fantastiskt charmiga, spröda röst i kontrast med ett efterhand rockigare sound blev ordentligt effektfullt. Dock var framträdandet ganska basic. Några kaxiga danssteg och söta ord till publiken var allt.
Men när det handlar om den här typen av musik så funkar det med en aning sparsmakad approach. Det går att koncentrera sig mer på de välskrivna och sköna texterna i stället för att vara livrädd att missa något extravagant på scenen.