Stefan Sundström visade en annan dimension på Pampasscenen. Den gamla knarkarlooken var försvunnen och istället kom en prydligt nyklippt man upp på scen. Efter en stillsam och något tveksam start med dåligt ljud rev det till och plötsligt fylldes hela scenen upp. Oväntat och välkommet. En pall och ackustisk gitarr passar faktiskt inte på Pampas, inte ens om man heter Sundström. Det blir liksom för lamt. Men med förstärkning av trummisen från Hellacopters och basisten från Wilmer X blev det drag på scenen i sann rockanda. Att kunna anpassa sig till en stor publik när man är van vid små klubbspelningar visar på en musikalisk styrka. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är på klubbarna Stefan hör hemma. Pampas kan vi lämna till andra artister.