När hon öppnade munnen strömmade det ljuva toner mot besökarna och hon svängde sexigt med höfterna. Dock visade det sig snabbt att det var mer dans och sexiga rörelser än musik och sång. Istället för att använda sig av sitt stora röstregister lät hon sina musiker stå för det mesta ljudet medan Keys själv mest stod och spelade på sin sexighet.
Låtarna avlöste varandra utan något intressant mellansnack och publiken såg redan efter låt nummer två ganska så trötta ut. Låtarna genomsyrades av instrumentsolon, långa partier av tal och Alicias tafatta försök att få publiken att sjunga med henne i avancerade sångövningar.
- Hon förstör ju låtarna, berättar en tjej mitt under ett långt trumsolo, den här låten är ju jättebra egentligen men nu hör man knappt vilken det är.
En halvtimme in i konserten satte hon sig bakom den grandiosa flygeln och började på en vacker ballad, men även den blev som förbytt då ett långt trumsolo och körtjejernas energiska sjungande tog över och balladen blev ännu ett musikaliskt kaos.
Mot slutet av konserten sjöng hon superhiten "Falling" och den lite senare hiten "You Don?t Know My Name" och där kunde ingen ta miste på hennes enorma talang när det gäller sång.
Dock vill vi ha mer ljuv skönsång, och mindre improvisationer och höftvickningar är att föredra till nästa gång.
Ett extra plus går också till den charmiga kören och utomordentligt duktiga musikerna.